Igår kväll när jag rastade Molly i området ösregnade det, och jag var alldeles våt från topp till tå. Det var mörkt och kyligt och riktigt höstigt. Kom då att tänka på hur himla lyckligt lottad jag är egentligen!
Tänkte på stackars små rådjur som ligger under någon gran någonstans och blir alldeles genomblöta och kalla. Stackars hemlösa människor i stan som inte har nånstans att gå in, utan får ta skydd under en kartong eller under en bro, hungrig, blöt och kall.
Själv fick jag när Molly gjort sitt gå in i mitt mysiga lilla hus, där en brasa sprakade i kaminen, och ta av mig våta kläder, torka håret och krypa upp i en mjuk soffa under sköna filtar.
Mätt i magen, torr och varm, trygg och lycklig. Meningsfull. Får man ha det så bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar