Bullfrossa

En skön, ledig dag i midvinterkölden. Halt som fan, packad snö som skridskobanor på vägarna. Sparsamt med dubb i däcken. Det går inte snabbt, inte. Tog en sväng med Nanna till Uppsala och fikade hos Veran, som hade bakat sjukt goda bullar och kakor. Jag åt upp ett helt bullfat nästan. Hon lovade att det inte var något smör eller socker i alls. =) Bara spenatsaft och rivna morötter.

Lagom less

Läste just en kompis Facebookstatus: "Lagom less på nästan allt."

Mitt i prick! Exakt så känner jag just nu. Kommit hem efter jobbet, är helt slut, arg på trafikdårar, arg på det mesta. Svårt att liksom uppskatta det lilla fina i tillvaron just nu, trots all härlig snö och Caisas pyntande här hemma. Är som tömd på energi och orkar inte ens fundera ut varför. Huvudvärk och självärk. Ingen intensivångest, definitivt inga lyckorus. Bara Lagom less på nästan allt.

...och när jag vaknar är det vinter

Världen ligger inbäddad i ett mjukt täcke av vit, fluffig pudersnö. Det har redan kommit några decimeter och börjar bli ansträngande att ta sig fram i skogen. Jag får skotta trädgårdsgången, som lika snabbt snöar igen igen. Några talgoxar och en nötväcka slåss om solrosfröna i fågelmataren. Gamla fröställningar från sommarens fägringar står spretiga, taggiga, täckta av snö, i rabatterna. Det är tyst. Snön lägger sordin på världens larm. Det är vinter.

Saknar julkänsla

Det verkar som att alla har kommit in i värsta adventsstämningen. Men inte jag, inte. Jag väntar fortfarande på att snön ska smälta undan och små söta krokusar ska börja sticka upp. Jag har verkligen inte fått in nån skön julfeeling i år. På Söndag är det ju första advent, och jag är inte ens sugen på att sätta upp ljusstakar i fönstrena... Är det för att jag är inställd på att jobba i jul? Caisa sticker hem till Värmland, så jag kommer sitta ensam mellan arbetspassen. Jag deppar inte för det, tycker att det är ganska trivsamt att jobba på julen ibland. Då behöver man inte stressa så mycket med att ha det perfekt här hemma, och laga en massa präktig julmat som ändå står och blir gammal i kylskåpet. Nej, en smal jul skall vi ha i år. Sparsamt med pynt, lite ljusstakar här och var skadar väl inte, bara några enstaka julmatsingredienser, inte något helt julbord. Pepparkakor och glögg och kanske lite sill och lax borde räcka.

Har jag berättat om mitt favoritjulpynt? Det är min mamma som har en liten vit gris i trä, som håller en skylt där det står: Ner med julen. Min mamma är ingen julfantast direkt. Jag gillar den.

Viktig fråga

Får man kommentera andra människors vikt?

Jag står kluven och undrande.

Jag har säkert nämnt förut, en kille på gymmet som varit väldigt tjock, och som tränat utav bara helvete och nu blivit betydligt smalare, väldigt stark och muskulös. Jag är väldigt imponerad av denna förvandling, att se detta sporrar mig att fortsätta träna själv. Så idag, efter boxningen, sa jag det till honom. Att jag tycker att det är beundransvärt att han har gått ner så mycket och blivit så vältränad. Han rodnade lite, men svarade att det var skönt och att han orkade mycket mer nu.

Sen kom jag på att jag kanske gjort totalfel? Sån't kanske man inte alls får kommentera! Han kanske tyckte det var jättepinsamt, och tyckte att jag skulle sluta glo på andra och börja försöka bränna lite fläsk själv!

Hur skulle jag ha tyckt om någon kommenterade min vikt? Jag vet faktiskt inte... Kanske bli smickrad om den sade något snällt? Kanske bli ledsen om nån frågade "har du gått ner i vikt?" och jag var tvungen att svara "nä..."? Ännu ledsnare om någon frågade om man gått upp...

Man kanske bara ska hålla käften?

Semestern

Efter några dagar i vardagen så är allt precis som vanligt igen, förutom möjligtvis en viss brun nyans i huden som sakta men säkert tynar bort, den med.


Jag känner att jag kanske borde skriva lite om vad vi har gjort på semestern, men faktum är att det inte finns så himla mycket att skriva förutom: SLAPPAT! Vi har verkligen bara tagit det lugnt. Solat massor, jag har badat massor både i havet och i poolen och i badkaret på hotellrummet (Caisa tog ett dopp i poolen), ätit och druckit gott och gått lite promenader. Tre utflykter hann vi med också. En dag tog vi en lokalbuss till den lilla fiskebyn Arguinegin där det var marknad. Vi strosade runt ett tag och åt lunch där, sen var det inte så mycket mer med det. En dag hade vi bokat "Kamel- och jeepsafari". Dvs vi åkte öppna jeepar till en farm med dromedarer (enpuckliga kameldjur till skillnad från riktiga tvåpuckliga kameler), red i en turistig karavan och fick sedan gosa med och klappa dromedarerna. Efter det tog vi en jeeptur i bergen. Sista dagen hade vi bokat "Supercat", en havstur på en lyxig katamaran under en halv dag. Det var tyvärr mulet och blåsigt just den dagen, men rätt skönt ändå.


Det har varit lagom varmt hela tiden, mellan 20-30 grader. Nån dag hade vi 33 grader på dagen, men då låg vi på stranden och stekte hela dagen. Annars höll det sig mest strax över 20-25 vilket jag tycker är alldeles lagom! Skönt i havet var det också. Rejäla vågor och spännande fiskar att speja på.


En rolig detalj: På ditresan var Caisa väldigt nervös och flygrädd och jag fick sitta och hålla henne i handen och lugna henne och förklara alla konstiga ljud och skakningar och sånt i planet. Jag var lugn som en filbunke (nästan) hela tiden. På hemvägen däremot var Caisa hur cool som helst, och behövde inte alls bli ompysslad. DÅ passade jag på att få tokångest och katastroftankarna härjade vilt i mitt trötta huvud. Jag fick pilla i mig en Sobril, sen kunde jag slappna av litegrann. Så jäkla märkligt! Bara för att jag inte hade nån att ta hand om (och på det sättet kanalisera min rädsla), så fick jag själv panik! Tok...


Så, här några små semesterbilder:

Klättrat upp högt upp på en sanddyn i Dunas de Maspalomas.

Ett dopp i havet med schyssta svallvågor.

En söt kamel. (Eller okej, Dromedar!)

Skål och välkomna.

Som sagt, vi hade turen att ha badkar på rummet! Badgris som jag är var jag ju tvungen, hur varm det än var...

Ahh!

Sådär - nu är vi bruna, utvilade och tankade med sol och energi!

Veckan var underbart skön, slapp och sådär härligt semestrig som jag hade önskat mig. Bilder kommer!

Men fasen vad skönt det är att vara hemma igen. Jag är en sån hemkär toffel! Underbart att ta en lång dusch i sitt eget badrum, tända en brasa i kaminen och krypa upp i vår mjuka, sköna, nerlegna soffa och glo på TV som inte är dubbad till spanska!

Adios!

Nu drar vi

Ikväll 21:45 åker vi till Maspalomas på Gran Canaria. Inte helt fel, faktiskt! Ses om en vecka!

Trägen vinner

Jag morrar och visar tänderna. Förkylningen backar. Precis som det ska va!

Fast jag har läst en jättesuperdupervetenskaplig artikel nånstans, kanske i aftonbladet, att man inte får träna när man är det yttepytteminstalilla förkyld - jo det är alldeles sant! - så jag var tvungen att lata mig på soffan ikväll med. För att vara helt på den säkra sidan. Hängslen och livrem.

Tog i alla fall en rask promenad i mörkret med Molly. Glittrande som en julgran med reflexer från topp till tå och med Mollys blinkande halsband slirade vi ut på vägen här utanför. Vi var typ så nära *visar med fingrarna* att bli nerplogade i diket av plogbilen. Han vägrade väja! Vi fick kasta oss handlöst i diket för att inte svepas med av hans plogblad. Jävla dåre!

Snuva och snö

Snorig och raspig i halsen. Jag vägrar bli sjuk. Överdoserar diverse örter, vitaminer och äckligt te med sjukt mycket citron och honung i (så man inte känner på smaken att det är te). Försöker också hålla mig varm, vilket är en ren lögn i detta väder då det snöar blöta spikar från sidan.

Har avstått ifrån träning igår och idag, för jag vill verkligen inte bli sjuk nu inför resan! Får se hur det känns imorgon. Vore ju hemskt om jag inte skulle kunna träna på två veckor! Förstå vilken träningsvärk jag kommer få då när jag sätter igång igen! Åhujeda mej!

Skottat snö har jag gjort i alla fall, så det stod härliga till. En decimeter lade sig prydligt på backen ikväll. Fint och mysigt, men tungt och halt. Och rätt kallt. Och rätt blött.

Ska faktiskt inte alls bli så tokigt att åka till Maspalomas på fredag. 23 grader. Sol.

Frost och bad

Passade på att vara ute i trädgården hela dagen igår, så länge som det fanns solljus i alla fall. Eldade i tunnan, högg en massa ved, räfsade löv, och Caisa pysslade i förrådet. Vid 19-tiden var det 38 sköna grader i tunnan och bara att glida ner. Frost i gräset och is på trappstegen, och så himmelskt skönt varmt i vattnet och doften av eld och tända ljus. Och så ett glas vin på kanten. Det är riktig lyx för kropp och själ, det!

Ännu en frostig och solig dag idag. Sitter och tittar ut på tagoxarna som mumsar förnöjt från det lilla fågelhuset jag hängt upp här utanför. Ska strax ner till gymmet på ett spinningpass.

Kallt igen

Vaknar till en trädgård klädd i frost och ett svagt solljus från en låg sol långt borta. November. Går ut och pysslar med badtunnan. Städar och rengör lite. Fyller på med vatten. Ska ta mig ett bad ikväll. Passar på att få det lilla solljus som erbjuds såhär års. Det är stillsamt. Fridfullt. Skönt.

Lätt-lätt

Ännu lite lättare idag. Faktiskt mått riktigt skapligt! Skönt.

Tror att alla tog den här omställningen till vintertid jäkligt hårt. Alla verkar mer eller mindre deprimerade och beter sig onekligen lite konstigt. Har stött på lite motstånd här och var ifrån idag, men inte grubblat så mycket över det, utan släppt det som "oviktig händelse".

Molly löper och ligger och är ledsen och vill träffa killar. Tänk för att det tycker jag inte alls att hon ska. Åh, hon är så söt i sina trosor, måste ju ha binda på henne så hon inte blöder ner säng och soffa. Mysigt att ha hund! Verkligen!

Jag längtar till Gran Canaria. Snart åker vi. Bort från mörkret, till solen. Jag är nästan inte alls nervös. Hittade dessutom glädjande nog några gamla Sobril i badrumsskåpet som jag kan plocka i mig om flygresan blir allt för obehaglig. Men det blir den nog inte.

Strax boxpass.

Lättare

Idag känns tillvaron en smula mer stabil.

Jag har lagt fånigt tjafs bakom mig. Orkar faktiskt inte ta åt mig av kritik som inte är befogad. Folk kan få hålla på och vifta med sina pekpinnar, spela i sina pipor, men jag kommer inte dansa. Jag vet varför jag tog det så hårt. För det klämde på en av mina mest fasta principer - att vara en god vän. Men om jag nån gång inte lyckas vara allas bästa väl i alla lägen, så tycker jag att det är någonting som angår mig och min vän. Intriger är det värsta jag vet, och jag tänker inte bli en del av något sådant. Vill människor gräla får de göra det utan mig.

Jag har stannat till, observerat (verkligen en närstudie), accepterat (vissa människor beter sig såhär), och lämnat (finns ingen mening att gå under av lite tjafs). SOAL. Stop, observe, accept, let go.

Inget annat. Punkt.

Det är mörkt. Det känns ända in i själen, mörkret. Den totala avsaknaden av ljus! Mindre än två veckor kvar till solsemester!

Soppa

Ingredienser:
1st Nära vän
1st Nära väns ex, tillika vän
1st Nära väns ex granne, tillika ens egen föredetta granne och god vän
1 krm självömkan
2 msk skitsnack
1 hund
1 fråga om hjälp

Gör såhär:
Separera nära vännen och exet varsamt, var noga med att nära vännen inte går sönder under proceduren. Försök även se till att exet håller sig hyfsat helt. Blanda samman exet med grannen till en smetig röra och tillsätt självömkan och lite skitsnack efter smak. Strö så ner nära vännen och dig själv i smeten, och tillsätt din hund och fråga om hjälp. Ställ kallt i några månader upp till ett halvår. Tag sedan fram och lyft på locket, varsamt då den jästa soppan lätt pyser över kanterna. Färdigt att servera.

Obs! Grannen bör inte vara i övergångsåldern, då soppan lätt kan få en bitter smak.

Idag grät jag på jobbet. Inte på grund av jobbet, utan för att jag råkade befinna mig där när jag behövde gråta. Höjden av förnedring att komma ut från toaletten med rödsprängda ögon och glansig nästipp... Jag slank kvickt in till en gammal dement gubbe och satt och masserade hans förlamade arm en stund. Det tyckte vi båda var en bra sak. Nu känns det lite bättre.

Aldrig riktigt slut

"jag säger vad jag vill skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del så är det ändå dom som skäms
jag har gjort fel ibland jag vet men ingen mening att ge opp
jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
och jag vill hellre bli en sån så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"

Lars Winnerbäck, Aldrig riktigt slut

Ångest

Det ska fan va en hel jävla dag åt att ha sån förbannad jävla kukångest!

Ja nu är jag förbannad!

Från ingenstans, av ingen anledning, bara är det där. Ett slemmigt, svart odjur som kommer släpandes med sina vidriga tentakler, slingrar sig om min hals, kladdar ner mig. Luktar illa. Mår illa hela tiden. Sådär att man känner att man nästan kommer spy, men bara nästan. Inte tillräckligt mycket för att faktiskt få upp spyan och må lite bättre. Nä, kvar ska den ligga och bubbla i magen.

Det kryper i kroppen, musklerna kan inte vara stilla och slappa. Som en fiolsträng hela jag, för hårt spänd, går snart av! Kan inte sitta still. Orkar inte röra mig. Försöker göra nåt, men vad? Kan inte förmå mig att göra nånting, blir liksom förlamad. Så jävla värdelöst.

Om det ändå fanns en bra anledning. Om jag kunde förstå varför jag helt plötsligt bara mår skit och åt helvete förjävligt! Men nej. Här ska man sitta och yla och gny som en liten jävla bäbis bara för att!

JAG VÄGRAR! FAN, JAG VÄGRAR!!! Jävla skithelveteskukångestfanskap!!! JAG VÄGRAR!

Helvete

Idag visade sig vara en sån där dag då jag mår alldeles sjukt äckel-dåligt av ingen anledning alls. Känns bara som om hela livet är helt kefft och jag bara vill gå och dö i nån smutsig källare nånstans. Det känns som om min kropp redan har börjat ruttna...

Men åhh!

Telefonen var ju som vanligt död, slut på batteri. Måste ladda innan jag kan ringa. Så typiskt. Tar en kopp kaffe till. Varför är ingen vaken? Jag känner mig ovanligt verbal.

Tänkte på en sak. Egentligen är det ju helt naturligt och ganska sunt att vänta med att kasta sig rakt ner i lejonkulan innan man verkligen vet med säkerhet att man vill bli sliten i stycken av ett hungrigt rovdjur! Det är bara jag som inte tänker så i hela världen.

För tidigt

Uppe redan halv sju en ledig dag. Molly fattade inte att vi ställde om klockorna igår, och vaknade glatt i vanlig tid och låg och flåsade mig i örat och sparkade mig i magen med tassarna. När jag gått upp och släppt ut henne var jag plötsligt jobbigt pigg, så det var ingen idé att lägga sig igen. Nu har jag suttit här vid datorn medans det ljusnat ute, druckit mitt kaffe och läst alla intressanta bloggar och Facebookinlägg. Snart ska jag ringa försäkringsbolaget och bilverkstaden. Måste ju få ordning på bilen efter krocken.

Känner mig glad i magen åt en vän som förtjänar att vara glad och ha det bra. Åh vad det känns skönt när man vet att vänner har det gött! Det är nästan så jag blir lite pirrig och känner mig nykär själv bara för att jag vet att kärlek svävar i luften. Okej, okej, inga rosa moln ännu. Nej, nej, jag vet. Lugn och fin nu. ;) Men ändå: Wiiii, bara att få nuppa!