Världen ligger inbäddad i ett mjukt täcke av vit, fluffig pudersnö. Det har redan kommit några decimeter och börjar bli ansträngande att ta sig fram i skogen. Jag får skotta trädgårdsgången, som lika snabbt snöar igen igen. Några talgoxar och en nötväcka slåss om solrosfröna i fågelmataren. Gamla fröställningar från sommarens fägringar står spretiga, taggiga, täckta av snö, i rabatterna. Det är tyst. Snön lägger sordin på världens larm. Det är vinter.
1 kommentar:
Nästan så man vill lägga sig ner och gråta...min lilla stig ute på åkern e borta och jag har världens värk ja du vill inte veta vart så det är så svårt att ta stora kliv =) som tur är så har dom förstått att promenader med mig innebär sätta sig i närmsta buske och göra sitt sen hem. Men hellre snö än lera =)
/nanna
Skicka en kommentar