Den underbaraste

Hon är verkligen Den som förstår mig.
Och även när hon inte förstår mig, så skiter hon i det och älskar mig ändå.
Jag är så lyckligt lottad.
Hon lägger armarna om mig och säger: "Jag vet att det är jobbigt nu. Ska vi gå ut i trädgården och titta vad du vill gräva upp och ta med dig till nya huset?"

Faktum är att jag älskar henne precis lika mycket när hon säger: "Ja men sitt där och sura då, ring mig när du är glad igen!", och smäller igen bildörren och drar iväg.

Jag älskar henne för att hon sätter gränser, för jag är gränslös.
Jag älskar henne för att hon älskar mig, för jag är svår att älska.
Jag älskar henne för att hon vill förstå, för det går inte att förstå allt.
Mest älskar jag nog henne för att hon ligger bredvid mig i sängen och pratar och pratar och pratar, långt efter att jag har somnat. Och så väcker hon mig bryskt: "Va! Sover du när jag pratar med dig?" Och så skrattar hon.