Två fantastiskt vackra soldagar har runnit förbi, medans jag har suttit med hjärtklappning och knaprat Sobril på verandan och lyssnat på fågelsången och grinat över alla knoppar och skott som dyker upp överallt, som jag snart ska flytta ifrån.
Alltså ibland är jag bara för mycket.
Denna morgon ligger dimman tät runt knutarna, tuppen gal lite hest i hönshuset och några småfåglar vågar sig på en liten trall. Molly ligger bredvid mig i soffan och blänger på mig. Caisas tunga andetag hörs från sovloftet.
Jag tar en kopp kaffe och spelar Zelda II. Håller på att knäcka bossen i tredje palatset för att få min flotte...
1 kommentar:
Ibland blir det bara sådära, hoppas du mår bättre idag och att du kan glädjas med det nya kapitlet i ditt liv, klart det känns att flytta...jag skulle också ha jättesvårt för det - de här är ju mitt liksom. Men tänk va fantastiskt, att få starta nåt tillsammans med Caisa - ERAT!
KRAAAAAM
Skicka en kommentar