Började dagen med att utbrista: "Det här kan ju bli hur kul som helst!".
Mina kollegor tittade frågande på mig med plufsiga morgontrötta ögon kring rapportbordet. De kunde inte riktigt föreställa sig vad det var som skulle kunna bli så roligt. Och visst blir man irriterad på såna där muppar som bara går omkring och är klämkäcka och jättenöjda hela tiden?
Men jag tycker det har varit för mycket gnäll på sistone. Jag har känt mig som en riktig klimakteriekossa som bara ser nackdelar med allt och tycker att allt är dåligt. Så, optimistmössan på! Ut och lev! Det här kan ju bli hur kul som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar