torsdag 12 mars 2009

I've got you under my skin


I've got you under my skin
I've got you deep in the heart of me
So deep in my heart, that you're really a part of me
I've got you under my skin

Ive tried so not to give in
Ive said to myself this affair never will go so well
But why should I try to resist, when baby will I know darn well
That I've got you under my skin

I'd sacrifice anything come what might
For the sake of having you near
In spite of a warning voice that comes in the night
And repeats, repeats in my ear

Don't you know little fool, you never can win
Use your mentality, wake up to reality
But each time I do, just the thought of you
Makes me stop before I begin
cause Ive got you under my skin

Romantiska klubben


Imorse satt Caisa och jag i soffan med varsin kaffekopp och tittade på hus på nätet.
Följande konversation är så oromantisk att man nästan kan spy på den!
K: Egentligen kanske det är bra att vara gifta om man ska köpa hus ihop?
C: *tittar en stund på K* Var det där ett frieri?
K: Frieri vet jag inte... Jag bara tänkte.
C: Ja för om du tänker fria får du vara liiiite tydligare än sådär!
K: Jaja, men det var väl inget frieri då. Men ska vi gifta oss?
C: Ja men nu friade du ju!
K: Det gjorde jag väl inte! Jag har ju ingen ring!
C: Ja men det kan man skaffa sen.
K: Äh, skickar du smöret?

Ibland blir jag så himla less på mig själv! Jag är verkligen en obotlig icke-romantiker.

Husköp

Caisa och jag är så sugna på att köpa ett eget litet hus, modell Större Än Detta.
Vi har kollat runt i krokarna och hittat ett och annat litet slott. Dock är det ganska svårt att hitta något utan grannar...Handikappanpassat, perfekt när vi blir gamla! *asg*
Himla gulligt hus.

Vi står inför några små problem:
1. Vi har ingen kontantinsats. Ingen av oss har några sparade medel.
2. Om vi flyttar ifrån Pia (vår nuvarande hyresvärd) måste vi skaffa en ny dagmatte till Molly.
3. Huset får inte vara för dyrt, men måste ligga lantligt och såpass avsides att Molly kan springa lös på tomten.
4. Det måste ligga i närheten, eftersom vi är beroende av vänner som passar Molly när vi jobbar samma skift.

Jag älskar vårt hus, det är världens finaste, lugnaste och skönaste lilla torp. Men faktum är att vi trängs två vuxna kvinnor, en hund och två katter på ett rum med sovloft. Det är ganska ansträngande.

Det känns som om allt går ut på en kamp för mera utrymme.

Ryggskott

Det kan fan inte va sant!

Inte nog med min dunderförkylning från Helvetet. Igår när jag skulle hänga tvätt så brände det plötsligt till i ryggen, som kramp i svanken. Jag kände igen det direkt. Ryggskott.

På några sekunder var jag stel som en 80-åring och kunde bara ligga på golet och skrika. Som tur var hade Caisa kommit hem och kunde hjälpa mig upp till soffan.

Nu sitter jag inlindad i yllesjalar runt ryggen och kan inte sova. Funderar på hur i helvete jag ska kunna jobba i helgen om inte det här går över. Voltaren...

onsdag 11 mars 2009

Status Båring

Mindre febrig, mera snorig. Jävligt trött.

Idag har jag tvättat klart nästan all tvätt i tvättkorgen. (Det sker bevisligen inte så ofta att vi kommer till botten på den, då det längst ner låg julgardiner...)

Jag fick ett ryck och tog till och med fram dammsugaren, men efter att ha dammsugit nedervåningen blev jag helt galet andfådd och var tvungen att gå och lägga mig ett tag. Övervåningen får faktiskt Caisa ta! Golvet blev till och med våttorkat här nere och filtarna kastade jag ut i snön ett tag.

Molly fick sig en liten skogspromenad också.

Nu sitter jag med ett konstant kliande i halsen, som inte ger sig. Funderar på att försöka med diskborsten... Caisa kommer snart hem efter två dagars utbildning. Jag har aldrig känt mig så ensam. Undrar om jag ska slå på stort och diska innan hon dyker upp? Det borde ju inte vara så ansträngande.

Jag avskyr att vara sjuk, när jag vill göra så mycket och inte orkar någonting!

Till råga på allt verkar alla bloggare jobba idag, och Nanna och Jana är i Romme och åker skidor, så jag har liksom INGENTING att roa mig med.

Jag ser det snöar

Nu har det snöat konstant i ett och ett halvt dygn. Är jag helt dum i huvet om jag säger att jag tycker att det är vackert?

Tittade först ut imorse, och tänkte "näääääää, var är våren???".Men så tog jag mig en närmre titt, och tänkte "japp, det snöar. Det snöar väldigt mycket." Och insåg plötsligt att det är ju såhär det är!Våren kommer ju inte snabbare för att jag önskar bort all snön! Så jag kanske borde passa på att njuta av det vita, mjuka, vackra täcket?Och alla glänsande istappar...Så kanske väntan inte blir så outhärdlig i alla fall?

Djävulens advokat?


Följande är kopierat ut Veronicas blogg, som kopierats ur Jonas Gardells blogg. Jag är för korkad för att fatta det här med länkar och skit...

"En nioårig brasiliansk flickas abort har nu nått den romersk-katolska kyrkans centrum. En kardinal i Vatikanen försvarar kyrkans bannlysning av flickans mor och läkarna som beslutade om aborten.
Den nioåriga flickan blev efter att ha våldtagits av sin styvfar gravid med tvillingar. Läkarna bedömde att den späda flickkroppen inte skulle klara av att bära de bägge fostren och beslutade om abort. Flickans mor gav sitt godkännande, och ingreppet genomfördes i onsdags.
Styvfadern som våldtog flickan har fått kyrkans förlåtelse och riskerar inte bannlysning.”

Jonas Gardell säger i sin blogg:
Först står man mållös inför ondskan fräckhet, hur den kan klä sig i prästskrud, hur den kan uttala sig i Guds namn, hur den öppet kan spotta på allt vad Jesus faktiskt stod för. Men sedan måste man förstå att man inte har rätt att stå mållös. Man måste göra något.

Katolska kyrkans biskop i Stockholm heter Anders Arborelius. Telefon: 08-462 66 00
Adress:
Katolska Biskopsämbetet
Götgatan 68
Box 4114
102 62 Stockholm.

Ring och skriv och ställ dem mot väggen!
Länka gärna till det här inlägget eller kopiera det till era egna bloggar!

tisdag 10 mars 2009

Bil och granatäpple

Nu är bilen fixad, har varit på verkstan sen igår. Den har fått ett nytt batteri, fläktremmen är spänd, och så har de bytt lite trasiga lampor.

Tog en sväng förbi ICA påväg hem. Blev sugen på ett granatäpple och såg ut ett fint. Av ren rutin så kollade jag varifrån frukten kom, och läste till min stora förskräckelse: INDIEN.

Herregud, behöver man verkligen importera frukt från INDIEN??? Jag menar det är ju fan på andra sidan jordklotet!!!

Jag stod där med granatäpplet i handen och deppade. Sen bestämde jag mig för att idag är det MIG det är synd om, så idag skiter jag i miljön, naturen och klimatet. Idag ville jag ha ett granatäpple.Jag har fortfarande inte kommit mig för att äta upp det. Tänk att det har färdats ända från INDIEN, och fortfarande lever...

Instant Afro

Hur mycket roligare blir inte livet med en peruk på huvet? Den här bilden är från i lördags, inflyttningsfesten i Linköping.

Eller skulle jag inte passa bra i det här långa svallet?

Tråk

Ligger här i soffan. Hundarna är ute på gården och yr i snön och busar väl runt fårhagen en stund. Jag orkar verkligen inte klä på mig och gå nån promenad!
Hängde lite tvätt och blev helt slut efter det med en puls på typ 100!

Det sprutar inga otrevligheter ur näsan på mig än, jag har bara sådär ont i halsen och lite småfebrig och MATT. Så jävla slut!

Tråkigt tårkigt tråkigt!!! Vill hitta på nånting. Gå och träna, laga god mat, städa, åka skridskor, simma eller nåt! (Eller t.o.m. jobba, vilket annars vore min lott idag.) Men nä! Här ligger jag och tycker synd om mig själv.

Sjuk

Vaknade med taggtråd i halsen. Kunde knappt svälja morgonkaffet. Frös som en idiot trots fleecetröja och ett tjockt täcke runt mig. Så jag bestämde mig för att vara sjuk idag.

Jag får alltid sån ångest av att vara hemma från jobbet. Vet att det är illa ansett på min arbetsplats. Helst ska man komma dit med 39 graders feber och rinnande näsa, ta några Alvedon och rycka på axlarna och säga "vad gör man inte för jobbet?". Men nää. Jag är inte sån.

Om jag är sjuk så är jag sjuk och då kommer jag ändå inte göra nåt bra jobb. Bara smitta ner medarbetare och patienter och bli ännu sämre själv. Så jag ligger här under filtar och täcken och hundar och katter och huttrar, så kanske jag blir frisk snart.

Det är min teori: "sweat it all out". Brukar funka.

söndag 8 mars 2009

Hur kunde jag glömma...

...hur bra METALLICA är???

Mina kompisar är på deras konsert i Globen idag och jag är SÅ avundsjuk. Sitter och tittar på deras videos från 90-talets och drunknar i deras tunga, melodiösa riff.

Detta är hårdrock när den är som bäst!

Metallica är dock lite fåniga med upphovsrätten (de måste ju tänka på ekonomin......)så här är en länk till deras video-sajt:
http://www.metallica.com/videoplayer/mediaplayer.asp?Media_Type=FLV&url=rtmp://cp57092.edgefcs.net/ondemand/flvstreams/metallica_com/promo_vids/enter_sandman.flv&title=Enter+Sandman&desc=Director%3A+Wayne+Isham+%2D+Filmed+in+June+1991+in+Los+Angeles%2C+CA+%2D+Video+Premiere+Date%3A+July+30%2C+1991

Meningsfullt?

Ser faktiskt ingen som helst mening med, eller nöje med, att ha en blogg. Det var helt enkelt inget spännande.

lördag 7 mars 2009

"Mördarläkaren"

Fy fan, det är så sjukt, hela jävla häktningen, anklagelserna, anmälan till polisen. Det är HELT JÄVLA SJUKT.

Hoppas föräldrarna till det lilla barnet inser att de har ställt allt upp-och-ner. Att ingen läkare kommer våga ge smärtlindring till en patient vars respirator skall stängas av, längre! Människor kommer få dö i ångest, smärta och fasa.

Jag vet själv många gånger när jag har gett döende patienter morfin och tänkt: Undrar om det här kommer få patienten att sluta andas?? Ja, det kanske det gör! Morfin och andra sedativa/analgetika har den effekten!

Men vad är viktigast? Att patienten lever några minuer extra trots svår smärta och ångest, eller att patienten somnar in för gott i lugn och ro några minuter tidigare än utan smärtlindring?

Jag är så arg, så förtvivlad, så frustrerad. Och jag funderar på att byta yrke och börja jobba som yrkesmördare istället.

För som sjuksköterska kan man ju också ses som en brottsling.

fredag 6 mars 2009

Hjärtstopp

Igår var en ganska svår dag på jobbet. Fick upp en dålig patient från akuten som började svikta mer och mer. Först blev hon andningspåverkad, sen skjöt pulsen iväg i höjden och hon tappade i tryck. Sen började pulsen sjunka markant. Som tur var hade vi fått dit neuronarkosen i god tid, så de kunde söva och intubera. Vi påbörjade hjärt-lungräddning. Jag gjorde hjärtkompressionerna. Stadiga pulserande tryck över bröstet "ett, två, tre, fyra" *knak* "fem, sex, sju åtta" *yterligare knak*. Jag kände hur revbenen knäcktes under mina händer och började nästan gråta.

Tillslut kom hon igång och kunde så småningom föras intuberad till intensiven. Jag handventilerade henne, något som jag aldrig gjort förr, men det gick bra.

Mitt i allt tumult var jag sjöblöt av svett. Det hände så mycket på en gång och jag hann inte tänka.

Imorse när jag kom till jobbet såg jag att hon avled under natten på operationsbordet.

onsdag 4 mars 2009

Tandtråd - ett ålderstecken?


Har märkt att jag har blivit helt och hållet beroende av tandtråd! Aldrig förr i mitt liv har så mycket grejer fastnat mellan tänderna som det gjort på senaste tiden. Det måste vara åldern! Det är väl bara gamla människor som använder tandtråd?

Innan jag blev tillsammans med Caisa var jag ihop med en tandtekniker. Hon förfasade sig alltid över att jag inte använde tandtråd. Det var för henne helt otänkbart att inte tandtråda varje dag. Så, jag satte igång, och nu kan jag inte sluta.

Då har jag väl M att tacka för min goda tandhälsa...

Hur ofta tandtrådar ni???

tisdag 3 mars 2009

Upp till bevis

Jahapp, idag var det dags för FLEX-testet. Var lite nervös att jag skulle visa mig vara typ 68 år konditionsmässigt och förberedde mig för att ringa Fonus.

Resultatet dårå... Jag sprang 2km på 12,01min (en jävla hundradel från målet!!), och min biologiska ålder är: 32! Inte så illa! Puls innan test: 78, puls efter test: 144.

Jahh, vad ska man säga? *borstar kaxigt bort lite damm från kavajslaget* Man har väl legat i!

Höhöhöhöhö!

Ibland är det så jääla gött att vara lite självgod.

Små saker i livet...

En morgon i helgen lyste solen in genom fönstret och lät strålarna gå genom en ölflaska på bordet, och gav en såhär snygg regnbåge på vårt golv. Det är så fint så man kan gråta.
Toffelhjältar som toffelkramas.
En spontanklippning i Kista idag gav detta resultat...
...som jag faktiskt kände mig riktigt snyggig i!

Kronofogden

Jävla fucking fitthelvetes jävla kukidiotskit!

Jag hatar myndigheter. Idag fick jag ett brev från Kronofogden. Där står det att jag inte har betalat en P-bot, och inte heller inkassokravet efter den.

Jag VET att jag felparkerade (hade bråttom till jobbet och det fanns inga lediga parkeringsplatser) och det var fel, dåligt och samligt. FY MIG! Men DIREKT så gick denna bot till Inkasso, och jag betalade givietvis omgående, men se NEJ, det räcker inte. Jag får ett föreläggande från Kronofogden DIREKT.

Så nu ska jag UTÖVER dessa 600:- som jag redan betalat till inkasso, betala 1100 kronor till Kronofogden.

Helvete vad arg jag är!!!!!!!!!!!

måndag 2 mars 2009

En riktig skitdag

Idag var en sån där jävulsk skitdag på jobbet, som bara inte borde få finnas. Jag var hela tiden tvungen att nogsamt vakta min tunga så att den inte skulle slippa ifrån sig olägenheter.

En patient är döende men vägrar dö. Givetvis får man slå läkarna på fingrarna för att de inte ska komma där med sina dropp och PEG-idéer. Låt för i helvete någon gång livet ha sin gång! Särskilt när människan är fyllda 95 och kan beräknas ha en överlevnadstid på ca 1 år i bästa (värsta?) fall.

En annan patient stod man i valet och kvalet, huruvida man skulle gissa att han kunde klara sig ett tag till eller om man skulle låta honom dö också. Muntert, muntert. Människan ligger där och kan inte svara för sig och anhöriga vill inte fatta några beslut (helt klart, inte deras jobb) och mesiga läkare törs som vanligt inte bestämma sig.

Och så en stackars krake som jag har haft hand om som bara har hamnat på HELT fel plats. Eftersom det inte finns någon psykiatrisk slutenvård i Stockholm att räkna med, blir allvarligt psykiskt sjuka patienter fast på en akutvårdsavdelning för strokepatienter. Så jävla synd om henne, hennes familj och SÅ JÄVLA JÄVLA SYND OM MIG som måste bolla allt fram och tillbaka med instanser som vägrar samarbeta.

Jag är helt slut. Får jag gå och begrava mig nu?