Riktig livskvalitet behöver inte innebära enorm lyx och flärd.
Livskvalitet för mig kan vara att efter jobbet åka hem genom relativt bilfri trafik, hämta upp Molly och åka ner till en Mälarvik, ligga och guppa på de ljumma vågorna medans Molly simmar runt, runt och njuter förnöjt av svalkan.
Att se Molly nöjd och glad kan verkligen få mig riktigt välmående.
Livskvalitet kan vara ganska enkelt!
fredag 29 juli 2011
måndag 25 juli 2011
Hat och storsint nåd
Så sitter jag ändå, som alla andra och bloggar om Det Ofattbara. Det där som är för stort och oförklarligt att blogga om. Men jag kan ju inte låta bli.
Hört och läst så många diskussioner om rätt och fel: Väldigt många vill ha ihjäl Anders Breivik efter att ha utsatt honom för ohygglig tortyr. Väldigt många vill ge honom ett hårt straff. Och förvånansvärt många tycker att vi ska vara storsinta, och se honom som en sjuk människa som behöver vård, som vilken cancerpatient som helst.
Jag lägger inga värderingar i detta inlägg. Det som hänt är så stort, så ogreppbart och så hemskt att jag är alldeles för liten och obetydlig i sammanhanget för att ha några åsikter om hans dom och/eller nåd.
Det jag reagerar på är detta: 11/9-2001. Världen tappar andan. Ofattbart många människor mister sina liv för religiösa fundamentalister som skall nå himmelriket genom Jihad. Inte ett ord om nåd. Inte ett ord om psykiatriska diagnoser och vård. Hatet väcks, och sprids som en löpeld över hela världen. Enstaka individer försöker särskilja enstaka gruppers onda handlingar och förespråkar försoning mellan folken. Men ingen - ingen - talar förlåtande om dem som låg bakom det fruktansvärda dådet som skakade hela världen.
Tio år senare tappar vi andan på nytt. Det ofattbara inträffar igen. Ungdomar och barn får sätta livet till i en till synes vansinnig politisk terrorhandling. Motivet är klarlagt och den skyldige har erkänt sin gärning. Men idag reagerar vi altså med insikt, förståelse, till och med förlåtelse.
Jag vill gärna tro att människor på tio år har lärt sig att det är hatet som väcks vid dylika hemska händelser som är den riktiga ondskan, och att det nu skett en förändring i människors syn på varandra - goda som onda.
Men tyvärr lutar mina aningar åt ett annat håll. För tio år sedan var det ett gäng fundamentalistiska muslimer med Usama Bin Ladin i spetsen, som stod för dådet. Idag heter han Anders. Han är blond, rentav snygg, och norrman.
Jag frågar mig själv: Hade vi varit lika förlåtande och insiktsfulla om det var Al Qaida som låg bakom detta? Om förvövaren hette Mustafa?
Hört och läst så många diskussioner om rätt och fel: Väldigt många vill ha ihjäl Anders Breivik efter att ha utsatt honom för ohygglig tortyr. Väldigt många vill ge honom ett hårt straff. Och förvånansvärt många tycker att vi ska vara storsinta, och se honom som en sjuk människa som behöver vård, som vilken cancerpatient som helst.
Jag lägger inga värderingar i detta inlägg. Det som hänt är så stort, så ogreppbart och så hemskt att jag är alldeles för liten och obetydlig i sammanhanget för att ha några åsikter om hans dom och/eller nåd.
Det jag reagerar på är detta: 11/9-2001. Världen tappar andan. Ofattbart många människor mister sina liv för religiösa fundamentalister som skall nå himmelriket genom Jihad. Inte ett ord om nåd. Inte ett ord om psykiatriska diagnoser och vård. Hatet väcks, och sprids som en löpeld över hela världen. Enstaka individer försöker särskilja enstaka gruppers onda handlingar och förespråkar försoning mellan folken. Men ingen - ingen - talar förlåtande om dem som låg bakom det fruktansvärda dådet som skakade hela världen.
Tio år senare tappar vi andan på nytt. Det ofattbara inträffar igen. Ungdomar och barn får sätta livet till i en till synes vansinnig politisk terrorhandling. Motivet är klarlagt och den skyldige har erkänt sin gärning. Men idag reagerar vi altså med insikt, förståelse, till och med förlåtelse.
Jag vill gärna tro att människor på tio år har lärt sig att det är hatet som väcks vid dylika hemska händelser som är den riktiga ondskan, och att det nu skett en förändring i människors syn på varandra - goda som onda.
Men tyvärr lutar mina aningar åt ett annat håll. För tio år sedan var det ett gäng fundamentalistiska muslimer med Usama Bin Ladin i spetsen, som stod för dådet. Idag heter han Anders. Han är blond, rentav snygg, och norrman.
Jag frågar mig själv: Hade vi varit lika förlåtande och insiktsfulla om det var Al Qaida som låg bakom detta? Om förvövaren hette Mustafa?
söndag 24 juli 2011
Imorgon börjar eländet igen.
Faktum är att det är helt jävla onödigt att ha ångest för att semestern är slut. Det förtar ju bara de sista skälvande timmarna av den. Så det tänker jag inte ha.
Litegrann måste jag ju erkänna att jag saknar jobbet. Jag gillar det ju.
Och bäst av allt (som jag nästan glömt bort): Sommaren är ju inte slut bara för att semestern är det! Det är bara juli!
Fick just höra att det synts en varg i närområdet! Spännande, men också läskigt. Det blir till att ha Molly i koppel framöver! Vilken dröm egentligen, att få se en varg! Så länge den inte äter upp ens hund, då...
(Jag nämner inte det riktiga eländet i grannlandet. Det finns det tillräckligt många experttänkare som gör redan. Alla vet att jag stirrar med fasa mot väst och önskar jag kunde göra något.)
Faktum är att det är helt jävla onödigt att ha ångest för att semestern är slut. Det förtar ju bara de sista skälvande timmarna av den. Så det tänker jag inte ha.
Litegrann måste jag ju erkänna att jag saknar jobbet. Jag gillar det ju.
Och bäst av allt (som jag nästan glömt bort): Sommaren är ju inte slut bara för att semestern är det! Det är bara juli!
Fick just höra att det synts en varg i närområdet! Spännande, men också läskigt. Det blir till att ha Molly i koppel framöver! Vilken dröm egentligen, att få se en varg! Så länge den inte äter upp ens hund, då...
(Jag nämner inte det riktiga eländet i grannlandet. Det finns det tillräckligt många experttänkare som gör redan. Alla vet att jag stirrar med fasa mot väst och önskar jag kunde göra något.)
fredag 22 juli 2011
Onda lockelser
Läste en artikel i DN.se idag, om trafikanter som anländer till en olycksplats och tar fram telefonen - inte för att ringa 112, utan för att fota och filma dramat.
Jag blir äcklad och skäms för att vara människa. Skulle jag se det ske skulle jag nog bli våldsam.
Läste ett stycke ner en artikel om barnporrseländet. En underrubrik beskrev "veckogamla spädbarn i barnporrfilm". Jag klickade aldrig fram artikeln. Varför behövde jag veta detta? Behöver gemene man upplysas om detaljerna i sådant fruktansvärt övervåld? Är det i syfte att informera världen om att det finns så ruskigt, ruskigt sjuka människor, eller är det för att nyfikna äckel-svensson som har slutat bry sig, som inte har något samvete i kroppen, som lider av en outgrundlig skamlös nyfikenhet, ska ha ytterligare lite elände att vältra sig i?
Vad får människan ut av att snoka i andras misär?
Varför tycker jag själv om att se en riktigt otäck film om mord och tortyr på TV?
När blev vi så lockade av det onda?
Jag blir äcklad och skäms för att vara människa. Skulle jag se det ske skulle jag nog bli våldsam.
Läste ett stycke ner en artikel om barnporrseländet. En underrubrik beskrev "veckogamla spädbarn i barnporrfilm". Jag klickade aldrig fram artikeln. Varför behövde jag veta detta? Behöver gemene man upplysas om detaljerna i sådant fruktansvärt övervåld? Är det i syfte att informera världen om att det finns så ruskigt, ruskigt sjuka människor, eller är det för att nyfikna äckel-svensson som har slutat bry sig, som inte har något samvete i kroppen, som lider av en outgrundlig skamlös nyfikenhet, ska ha ytterligare lite elände att vältra sig i?
Vad får människan ut av att snoka i andras misär?
Varför tycker jag själv om att se en riktigt otäck film om mord och tortyr på TV?
När blev vi så lockade av det onda?
torsdag 21 juli 2011
Sista semesterveckan
Så, vad har denna semester givit? Caisa har förvånansvärt nog förvandlats till en Duracell-kanin och energiskt insisterat på att måla om huset på mindre än en vecka (jag har hjälpt till), och dessutom fälla en enorm tall och ta hand om allt ris (det går inte att beskriva hur mycket ris det blir av EN tall).
Jag är av den åsikten att arbeta kan man göra närhelst på året, medan semestern är till för att njuta och koppla av. Så, jag har mellan varven lagt mig i hängmattan med min Allers och löst korsord medan Caisa har stånkat och stönat.
Fyra dagar spenderade vi i skärgården på en mysig ö tillsammans med Uffe och Lotta. Det var en välbehövlig paus, och jag fick möjlighet att tanka lite positiv energi, och även dumpa ur mig lite skit.
Jag har sökt två jobb, fått dem båda och tackat nej till båda. Caisa har äntligen fått ett nytt jobb, hon hatar sin nuvarande arbetsplats, och börjar på sitt nya i September. Hon är lycklig. Hon är värd det.
Idag ska jag sjunga på en begravning. Jag undrar just om jag kommer i mina begravningsbyxor efter allt vin och god mat denna semester... =/
Jag är av den åsikten att arbeta kan man göra närhelst på året, medan semestern är till för att njuta och koppla av. Så, jag har mellan varven lagt mig i hängmattan med min Allers och löst korsord medan Caisa har stånkat och stönat.
Fyra dagar spenderade vi i skärgården på en mysig ö tillsammans med Uffe och Lotta. Det var en välbehövlig paus, och jag fick möjlighet att tanka lite positiv energi, och även dumpa ur mig lite skit.
Jag har sökt två jobb, fått dem båda och tackat nej till båda. Caisa har äntligen fått ett nytt jobb, hon hatar sin nuvarande arbetsplats, och börjar på sitt nya i September. Hon är lycklig. Hon är värd det.
Idag ska jag sjunga på en begravning. Jag undrar just om jag kommer i mina begravningsbyxor efter allt vin och god mat denna semester... =/
måndag 11 juli 2011
Somrigt
Man kan ju inte sitta inne och blogga när det är så himla skönt ute! Eller, kan man...?
Vi är i full gång och målar om huset. Eller, Caisa målar mest. Jag tar mest pauser i hängmattan. Men Caisa verkar älska att måla. Inte mig emot! =)
Vi bestämde oss till slut för att huset skulle fortsätta vara svartbrunlaserat, men att fönsterfoder, vindskivor och verandaräcke skall vara grönt. Det blir så snyggt! Skönt att bli av med det gula. Före- och efterbild kommer.
Ja, vad händer mer? Jag fick en ny tjänst på Akademiska, men tackade nej. Jag insåg plötsligt att jag har det oförskämt bra på mitt jobb. Ibland är det nyttigt att se sig omkring för att uppskatta det man har.
Igår var jag, syrran och johan och Sussie på kamelpromenad på ön. (Biskops-Arnö ett par kilometer härifrån har blivit "ön" för mig. Min energipåfyllningsstation. Mitt lugn, mitt bad, mitt fiske, mina barfotapromenader.) Kalle Kamel var så duktig och gick snällt i koppel runt ängarna. Av någon anledning slängde han dock plötsligt iväg en av sina gigantiska, mjuka, runda fötter rakt i Sussies mage, så hon flög minst en meter.
Jag skrattade så att jag kiknade. Visst var det synd om Sussie, men hon klarade sig fint. Det hela såg bara alldeles för roligt ut. Jag vet, jag är hemsk. Se min syrras kamelblogg på: Kameläventyret!
Vi är i full gång och målar om huset. Eller, Caisa målar mest. Jag tar mest pauser i hängmattan. Men Caisa verkar älska att måla. Inte mig emot! =)
Vi bestämde oss till slut för att huset skulle fortsätta vara svartbrunlaserat, men att fönsterfoder, vindskivor och verandaräcke skall vara grönt. Det blir så snyggt! Skönt att bli av med det gula. Före- och efterbild kommer.
Ja, vad händer mer? Jag fick en ny tjänst på Akademiska, men tackade nej. Jag insåg plötsligt att jag har det oförskämt bra på mitt jobb. Ibland är det nyttigt att se sig omkring för att uppskatta det man har.
Igår var jag, syrran och johan och Sussie på kamelpromenad på ön. (Biskops-Arnö ett par kilometer härifrån har blivit "ön" för mig. Min energipåfyllningsstation. Mitt lugn, mitt bad, mitt fiske, mina barfotapromenader.) Kalle Kamel var så duktig och gick snällt i koppel runt ängarna. Av någon anledning slängde han dock plötsligt iväg en av sina gigantiska, mjuka, runda fötter rakt i Sussies mage, så hon flög minst en meter.
Jag skrattade så att jag kiknade. Visst var det synd om Sussie, men hon klarade sig fint. Det hela såg bara alldeles för roligt ut. Jag vet, jag är hemsk. Se min syrras kamelblogg på: Kameläventyret!
fredag 1 juli 2011
Första semesterveckan
Man kan nästan inte tro att det är sant, vilken tur jag haft med vädret! Olikt mig, som alltid har sån otur med nästan allt.
Den första semesterveckan har jag ägnat åt mig själv och Molly. Vi har badat massor, gått långa kvällspromenader när värmen lagt sig lite, plockat litervis med smultron (jag tror jag är beroende), badat ännu mer (Molly kan simma i en timme minst), strosat runt i trädgården och njutit av allt som blommar, tagit siesta i hängmattan, löst korsord (inte Molly, då), och bara varit. Molly har fått vara hund på riktigt och flänga omkring bäst hon vill över stock och sten och jag har fått vara människa fullt ut. Ganska behagligt.
Idag är första lite mulna dagen, och jag passar på att blogga, beställa linser, kolla mailen (har två nya jobberbjudanden på G) och dammsuga.
Angående jobben, jag vet inte alls om det är något jag tänker nappa på. Jag sökte för att jag ville kolla mina möjligheter, och båda ställena är intresserade och vill att jag ska komma på intervju. Allt beror på lön och arbetsvillkor. Jag trivs med mitt jobb, men ibland känner jag bara för att göra nåt annat.
Jag saknar INTE Facebook (eller som farmor utrycker det "den där Fasse-boken!"). Tvärtom så förfäras jag nästan över timmesuppdateringar av vad man äter, vem man väntar på, vad man har på sig, och vad man ska göra härnäst. Ibland blir det bara pinsamt, när någon råkar skriva lite för mycket om vad man gör, när man sagt något helt annat till någon annan. Nej, jag känner att min tid med Fasse-boken är över och har gett mig Nada, Noll, Zipp.
För att kompensera för behovet att upplysa alla om ens vardagliga liv kan jag nu nämna att jag nu har för avsikt att städa huset och sedan förmodligen hälsa på min kloka gamla tandlösa farmor. Tjipp!
Den första semesterveckan har jag ägnat åt mig själv och Molly. Vi har badat massor, gått långa kvällspromenader när värmen lagt sig lite, plockat litervis med smultron (jag tror jag är beroende), badat ännu mer (Molly kan simma i en timme minst), strosat runt i trädgården och njutit av allt som blommar, tagit siesta i hängmattan, löst korsord (inte Molly, då), och bara varit. Molly har fått vara hund på riktigt och flänga omkring bäst hon vill över stock och sten och jag har fått vara människa fullt ut. Ganska behagligt.
Idag är första lite mulna dagen, och jag passar på att blogga, beställa linser, kolla mailen (har två nya jobberbjudanden på G) och dammsuga.
Angående jobben, jag vet inte alls om det är något jag tänker nappa på. Jag sökte för att jag ville kolla mina möjligheter, och båda ställena är intresserade och vill att jag ska komma på intervju. Allt beror på lön och arbetsvillkor. Jag trivs med mitt jobb, men ibland känner jag bara för att göra nåt annat.
Jag saknar INTE Facebook (eller som farmor utrycker det "den där Fasse-boken!"). Tvärtom så förfäras jag nästan över timmesuppdateringar av vad man äter, vem man väntar på, vad man har på sig, och vad man ska göra härnäst. Ibland blir det bara pinsamt, när någon råkar skriva lite för mycket om vad man gör, när man sagt något helt annat till någon annan. Nej, jag känner att min tid med Fasse-boken är över och har gett mig Nada, Noll, Zipp.
För att kompensera för behovet att upplysa alla om ens vardagliga liv kan jag nu nämna att jag nu har för avsikt att städa huset och sedan förmodligen hälsa på min kloka gamla tandlösa farmor. Tjipp!
fredag 24 juni 2011
Midsommarkåseri
Att fira midsommar har aldrig varit någon självklarhet för mig. Som barn har jag inga minnen av att vi gjorde något särskilt på midsommarafton. Vi firade inte med släkt eller vänner, och jag kan inte minnas att vi åt någon sill. Jag tyckte inte om matjessill när jag var liten. Jag har något vagt minne av att jag några gånger var nere vid bygdegården och tittade på dansande människor i folkdräkt, och kanske kan jag själv ha varit med och sjungit midsommarvisor. Men jag var alltid själv.
Jag har en känsla av att irritation låg i luften på midsommarafton. Att mamma och pappa var osams. Att det inte var någon kul dag. Jag har ingen aning om varför det var på det viset. Men midsommar har aldrig blivit en högtid för mig.
Förrän nu i vuxen ålder. (Vad härligt det är att få kalla sig vuxen ibland!) Nu när jag har en egen familj och egna vänner har jag insett att midsommar är ganska trevligt att fira. Dels för att det är en uråldrig fornnordisk tradition, som syftar till att fira årets ljusaste tid, fruktbarheten och solens kraft. Och dels för att jag anser att allt som kan föranleda lite fest med god mat och dryck bör firas. Solen och ljuset påverkar mig långt in i själen, och min sinnesstämning svänger med årstiderna och väderleken. Då känns det naturligt att äta sill, färskpotatis och gräddfil, som jag nu i vuxen ålder tycker är väldigt gott, och jordgubbar till det, som jag kan missbruka som om det vore heroin. Några kalla öl och kanske en Hallands Fläder sitter inte heller fel. Och mängder med vackra blommor, och en natt som aldrig blir riktigt mörk. Det har blivit midsommar för mig.
I dag skall vi till Sussie och Campbell och tillsammans med dem och syrran och Johan fira att ljuset härskar över mörkret, att jorden är fruktbar, att naturen blommar med all sin kraft, och att livet är gott att leva.
Glad midsommar!
Jag har en känsla av att irritation låg i luften på midsommarafton. Att mamma och pappa var osams. Att det inte var någon kul dag. Jag har ingen aning om varför det var på det viset. Men midsommar har aldrig blivit en högtid för mig.
Förrän nu i vuxen ålder. (Vad härligt det är att få kalla sig vuxen ibland!) Nu när jag har en egen familj och egna vänner har jag insett att midsommar är ganska trevligt att fira. Dels för att det är en uråldrig fornnordisk tradition, som syftar till att fira årets ljusaste tid, fruktbarheten och solens kraft. Och dels för att jag anser att allt som kan föranleda lite fest med god mat och dryck bör firas. Solen och ljuset påverkar mig långt in i själen, och min sinnesstämning svänger med årstiderna och väderleken. Då känns det naturligt att äta sill, färskpotatis och gräddfil, som jag nu i vuxen ålder tycker är väldigt gott, och jordgubbar till det, som jag kan missbruka som om det vore heroin. Några kalla öl och kanske en Hallands Fläder sitter inte heller fel. Och mängder med vackra blommor, och en natt som aldrig blir riktigt mörk. Det har blivit midsommar för mig.
I dag skall vi till Sussie och Campbell och tillsammans med dem och syrran och Johan fira att ljuset härskar över mörkret, att jorden är fruktbar, att naturen blommar med all sin kraft, och att livet är gott att leva.
Glad midsommar!
onsdag 22 juni 2011
Ingen panik
Två kvällspass kvar... Sen blir det semester! Först en vecka själv då Caisa fortfarande arbetar. Sen tre veckor tillsammans.
Och jag har ingen panik.
Vi har ingenting inplanerat, förutom några dagar på en ö med Uffe och Lotta. Huset skall väl målas om och Pigge ska målas klart och slängas i sjön. Fiskespöna skall brukas ivrigt och bär skall plockas och avnjutas (jag hittade hyfsat mogna blåbär igår!).
Kanske tar vi vårt tält och slår upp någonstans där det behagar oss. Kanske lånar vi syrrans husvagn några dar. Kanske besöker vi goda vänner. Kanske får vi besök. Vi får helt enkelt se vad sommaren har att ge.
Ingen panik.
Och jag har ingen panik.
Vi har ingenting inplanerat, förutom några dagar på en ö med Uffe och Lotta. Huset skall väl målas om och Pigge ska målas klart och slängas i sjön. Fiskespöna skall brukas ivrigt och bär skall plockas och avnjutas (jag hittade hyfsat mogna blåbär igår!).
Kanske tar vi vårt tält och slår upp någonstans där det behagar oss. Kanske lånar vi syrrans husvagn några dar. Kanske besöker vi goda vänner. Kanske får vi besök. Vi får helt enkelt se vad sommaren har att ge.
Ingen panik.
tisdag 21 juni 2011
Mammografi
Från och med nu är mammografi tillagt till min "saker jag helst inte gör"-lista.
Aj.
Tänk er ett par riktigt små, körtelsvullna och ömma bröst. Platta ihop dem i en maskin tills de blir ett par cm tjocka. Tänk er att det känns.
Men nu är det gjort! Och ultraljud också! Och halleluja, ingen tumör. Ingenting alls just faktiskt. Vad jag förstod hade jag en minimal, helt ofarlig cysta, som inte ens satt där jag känt en knöl. Allt annat är alltså helt vanlig bröstkörtelvävnad.
Så bra. Jag var aldrig särskilt orolig. Men man blir ju så uppjagad från olika håll att undersöka sina bröst kors och tvärs i tid och otid, så när man känner en knöl, som dessutom gör ont, så blir hajar man ju till.
Håpp, då är det bara cellprover jag måste möda mig iväg att göra. Blähh, har inte varit på många år. Men man borde.
Har i alla fall tagit TBE-vaccin! I alla fall första dosen. Får se om jag kommer ihåg påfyllningen om några veckor... Knepigt det där. Sen borde hälsan vara på topp. Och snart är det semester!
Aj.
Tänk er ett par riktigt små, körtelsvullna och ömma bröst. Platta ihop dem i en maskin tills de blir ett par cm tjocka. Tänk er att det känns.
Men nu är det gjort! Och ultraljud också! Och halleluja, ingen tumör. Ingenting alls just faktiskt. Vad jag förstod hade jag en minimal, helt ofarlig cysta, som inte ens satt där jag känt en knöl. Allt annat är alltså helt vanlig bröstkörtelvävnad.
Så bra. Jag var aldrig särskilt orolig. Men man blir ju så uppjagad från olika håll att undersöka sina bröst kors och tvärs i tid och otid, så när man känner en knöl, som dessutom gör ont, så blir hajar man ju till.
Håpp, då är det bara cellprover jag måste möda mig iväg att göra. Blähh, har inte varit på många år. Men man borde.
Har i alla fall tagit TBE-vaccin! I alla fall första dosen. Får se om jag kommer ihåg påfyllningen om några veckor... Knepigt det där. Sen borde hälsan vara på topp. Och snart är det semester!
söndag 19 juni 2011
UGGEL
En alltigenom GRÅ dag.
Regn regn regn.
Vi åkte och fiskade. Det ösregnade och blåste full storm. Veven på min nya haspelrulle var dessutom monterad åt fel håll. Jag kan inte veva med vänster. Spelade ingen roll vilken hand jag vevade med. Fanns ingen fisk i världen som kände för att närma sig ytan idag.
Blöta som dränkta katter åkte vi till farmor. Där var även mamma och pappa. Vilket kackel! Prat, prat, prat om direkt ingenting, och så grått. Så ofantligt grått.
Hem och ut med Molly i spöregnet. Kallt, rått, blött. Grått.
Sen hem, på med torra varma kläder och bädda ner sig i soffan. Det är inte bara den här dagen som är grå. Hela jag känns alldeles dassgrå!
Regn regn regn.
Vi åkte och fiskade. Det ösregnade och blåste full storm. Veven på min nya haspelrulle var dessutom monterad åt fel håll. Jag kan inte veva med vänster. Spelade ingen roll vilken hand jag vevade med. Fanns ingen fisk i världen som kände för att närma sig ytan idag.
Blöta som dränkta katter åkte vi till farmor. Där var även mamma och pappa. Vilket kackel! Prat, prat, prat om direkt ingenting, och så grått. Så ofantligt grått.
Hem och ut med Molly i spöregnet. Kallt, rått, blött. Grått.
Sen hem, på med torra varma kläder och bädda ner sig i soffan. Det är inte bara den här dagen som är grå. Hela jag känns alldeles dassgrå!
torsdag 16 juni 2011
Kan det vara möjligt...?
Kan det va så fruktansvärt löjligt? Kan det vara pollenallergi??
Jag har ju alla symptom (som jag för övrigt tycker är exakt samma som förkylning), nämligen:
Rinnande näsa, till och från nästäppa.
Kliande hals.
Hosta.
Slem i luftvägarna.
En helvetes trötthet.
Känner mig småfebrig, men hade 37,5, dock strax efter att jag tagit Ipren...
Men om det är pollenallergi har jag ju varit hemma från jobbet helt i onödan!!! Åh, jag blir fullkomligt galen.
Om det inte har gått över till helgen är det med all sannolikhet den fruktade låtsassjukdomen Pollenallergi som härjar i min kropp, och då ska här börjas ätas antihistaminer så det står härliga till!
Fan. Allergi är ju löjligt! Jag tror ju inte ens på allergier!
Jag har ju alla symptom (som jag för övrigt tycker är exakt samma som förkylning), nämligen:
Rinnande näsa, till och från nästäppa.
Kliande hals.
Hosta.
Slem i luftvägarna.
En helvetes trötthet.
Känner mig småfebrig, men hade 37,5, dock strax efter att jag tagit Ipren...
Men om det är pollenallergi har jag ju varit hemma från jobbet helt i onödan!!! Åh, jag blir fullkomligt galen.
Om det inte har gått över till helgen är det med all sannolikhet den fruktade låtsassjukdomen Pollenallergi som härjar i min kropp, och då ska här börjas ätas antihistaminer så det står härliga till!
Fan. Allergi är ju löjligt! Jag tror ju inte ens på allergier!
onsdag 15 juni 2011
Klen
Nä nu får det fan ta och vara nog! Detta är tredje rejäla förkylningen sen i mars! Om man inte räknar att jag aldrig slutat hosta mellan förkylningarna...
Jobbade i helgen fast jag mådde som ett as. Stannade hemma på måndagen och mådde som ett as. Tisdagen var en ledig dag, synd, för jag mådde som ett as. Idag hade jag ruskigt mycket avvikelser att handlägga och för att dessa inte skall bli liggande till efter sommaren var jag faktiskt tvungen att åka in till jobbet och fixa dem - trots att jag mådde: ja, ni kanske kan gissa?
Men jag är inte sån här!!! Jag är en frisk och kry person. Ingen som går omkring och snörvlar och hostar.
Efter en halv dag på jobbet har jag nu preparerat mig med korsordstidningar, nötter, jordgubbar och persikor, en tjock filt och en lurvig hund. Jag har redan avverkat två filmer, varav den första jag redan glömt bort, men den andra var Snabba Cash. Den var spännande och lite kuslig.
Nu skriver jag helt onödiga gnällinlägg i bloggen - ja då kan ni ju misstänka hur uttråkad jag är.
Heeeeelt värdelöst.
Jobbade i helgen fast jag mådde som ett as. Stannade hemma på måndagen och mådde som ett as. Tisdagen var en ledig dag, synd, för jag mådde som ett as. Idag hade jag ruskigt mycket avvikelser att handlägga och för att dessa inte skall bli liggande till efter sommaren var jag faktiskt tvungen att åka in till jobbet och fixa dem - trots att jag mådde: ja, ni kanske kan gissa?
Men jag är inte sån här!!! Jag är en frisk och kry person. Ingen som går omkring och snörvlar och hostar.
Efter en halv dag på jobbet har jag nu preparerat mig med korsordstidningar, nötter, jordgubbar och persikor, en tjock filt och en lurvig hund. Jag har redan avverkat två filmer, varav den första jag redan glömt bort, men den andra var Snabba Cash. Den var spännande och lite kuslig.
Nu skriver jag helt onödiga gnällinlägg i bloggen - ja då kan ni ju misstänka hur uttråkad jag är.
Heeeeelt värdelöst.
tisdag 14 juni 2011
Arg som ett vildsvin
Jag är gräsligt förkyld och lättirriterad. Åkte ner till byn för att köpa sushi. När jag satt och väntade på min sushi som den fjunige lille japanen stod och rullade ihop (med samma handskar som han nyss hanterat kortläsaren med), satt jag och bläddrade i en lokaltidning, och jag fastnade vid en rubrik: "Ytterligare vildsvinsfall i Bålstas villaområden". Vildsvinsfall? Fall för vadå?
Jo, nån stackare som varit ute och gått med sin hund i skogen - med hunden lös - hade råkat på tio kultingar, vilka hunden gladd sprang fram till och busade med. Dock kom strax en 120 kilos ängslig grismamma och försvarade sina småttingar, varpå hunden bröt ett ben och ett revben.
Ja men givetvis är det hemskt och jättesorgligt, men knappast vildsvinens fel? Det följde långa emfatiska utlägg om hur vildvinen tränger längre in i människornas lugna villaområden och sprider skräck och terror och bökar upp trädgårdar.
Bull-fucking-shit, säger jag.
Det är människornas jävla villaområden som tränger längre och längre ut i naturen, som skövlar skog och tränger undan älgar, rådjur, rävar, fasaner, grävlingar, harar och vildsvin. Varför - jag undrar verkligen varför - flyttar man till ett villaområde mitt ute i ödemarken, tätt intill ett naturreservat, om man är så paniskt rädd för vilda djur?
Givetvis var de tvugna att drämma till med att BARNEN givetvis inte fick gå genom skogen ensamma.
När vildsvin började äta bebisar framgår dock inte.
Nä, dra in till storstan, ni som vill förpesta landsbygden med era fula gråa jättevillor och drädäck större än huset självt. Ni som lägger grus där det fanns gräs, ni som hugger ner alla träd för att få in ljus, istället för att njuta av trädkronornas lummiga skugga, ni som kör era SUV:ar in till stan och tillbaks varje dag och anser att det borde smällas upp lekparker i varje tätbebyggt område, och att hundar måste hållas kopplade i närheten av andra människor. Det finns platser för sådana som er, och de kallas FÖRORTER!
Jo, nån stackare som varit ute och gått med sin hund i skogen - med hunden lös - hade råkat på tio kultingar, vilka hunden gladd sprang fram till och busade med. Dock kom strax en 120 kilos ängslig grismamma och försvarade sina småttingar, varpå hunden bröt ett ben och ett revben.
Ja men givetvis är det hemskt och jättesorgligt, men knappast vildsvinens fel? Det följde långa emfatiska utlägg om hur vildvinen tränger längre in i människornas lugna villaområden och sprider skräck och terror och bökar upp trädgårdar.
Bull-fucking-shit, säger jag.
Det är människornas jävla villaområden som tränger längre och längre ut i naturen, som skövlar skog och tränger undan älgar, rådjur, rävar, fasaner, grävlingar, harar och vildsvin. Varför - jag undrar verkligen varför - flyttar man till ett villaområde mitt ute i ödemarken, tätt intill ett naturreservat, om man är så paniskt rädd för vilda djur?
Givetvis var de tvugna att drämma till med att BARNEN givetvis inte fick gå genom skogen ensamma.
När vildsvin började äta bebisar framgår dock inte.
Nä, dra in till storstan, ni som vill förpesta landsbygden med era fula gråa jättevillor och drädäck större än huset självt. Ni som lägger grus där det fanns gräs, ni som hugger ner alla träd för att få in ljus, istället för att njuta av trädkronornas lummiga skugga, ni som kör era SUV:ar in till stan och tillbaks varje dag och anser att det borde smällas upp lekparker i varje tätbebyggt område, och att hundar måste hållas kopplade i närheten av andra människor. Det finns platser för sådana som er, och de kallas FÖRORTER!
söndag 12 juni 2011
Ännu ett liv
Gud hade andra planer för Molle. Tyvärr klarade hans kropp inte av ormgiftet, och han fick lov att somna in för gott.
Ofta, ofta funderar jag på varför det är ok att avliva djur men inte människor. Den etiska principen att "djur skall inte lida i onödan, utan när allt hopp är ute skall de få somna in" borde väl gälla för människor också?
Varför skall människor plågas i timmar, dagar, veckor, i livets slutskede?
Och om det är så oetiskt att ge dödshjälp till människor, varför är det då OK för ett djur?
Frågor som snurrar men inte har några svar.
Mina tankar går till Nanna. Det är oerhört starkt och modigt att fatta det beslutet när hunden lider. Mest av allt vill man göra allt, allt, allt, men till syvene och sist måste man se vad som görs för att gagna hunden och vad som görs för att gagna människan.
Molle hade ett fint 7-årigt border-collie-liv.
Vila i frid, Molle.
Ofta, ofta funderar jag på varför det är ok att avliva djur men inte människor. Den etiska principen att "djur skall inte lida i onödan, utan när allt hopp är ute skall de få somna in" borde väl gälla för människor också?
Varför skall människor plågas i timmar, dagar, veckor, i livets slutskede?
Och om det är så oetiskt att ge dödshjälp till människor, varför är det då OK för ett djur?
Frågor som snurrar men inte har några svar.
Mina tankar går till Nanna. Det är oerhört starkt och modigt att fatta det beslutet när hunden lider. Mest av allt vill man göra allt, allt, allt, men till syvene och sist måste man se vad som görs för att gagna hunden och vad som görs för att gagna människan.
Molle hade ett fint 7-årigt border-collie-liv.
Vila i frid, Molle.
onsdag 8 juni 2011
Naturens baksida
Naturen, med sin fantastiska grönska, blommor i hundratals färger och former, en massa djur i alla storlekar och modeller och blanka sjöar, denna natur som jag älskar så innerligt, den har en baksida.
Alla djur vill inte väl.
Jag blir så ställd varje gång jag blir tvungen att tänka så. Att ett djur kan vara farligt. Att vissa djur vill andra djur illa. Att det finns ondska, sorg och ond bråd död i en vacker sommarskog!
Mina tankar går ikväll till Nannas hund Molle, som skulle försvara familjen mot en huggorm, och blev biten flera gånger. Nu ligger han på djursjukhuset med en oviss framtid och ett flimrande litet hundhjärta.
Jag som tycker ormar är så fina. Plötsligt känns det inte alls så självklart att naturen är god.
Alla djur vill inte väl.
Jag blir så ställd varje gång jag blir tvungen att tänka så. Att ett djur kan vara farligt. Att vissa djur vill andra djur illa. Att det finns ondska, sorg och ond bråd död i en vacker sommarskog!
Mina tankar går ikväll till Nannas hund Molle, som skulle försvara familjen mot en huggorm, och blev biten flera gånger. Nu ligger han på djursjukhuset med en oviss framtid och ett flimrande litet hundhjärta.
Jag som tycker ormar är så fina. Plötsligt känns det inte alls så självklart att naturen är god.
fredag 3 juni 2011
Sommarrensning
Rensning av gammalt skräp...
Tog bort hälften av alla "vänner" på Facebook, då de flesta är folk jag aldrig träffar, aldrig pratar med, och aldrig skriver något till eller kommenterar deras statusar. Har dessutom ett antal arbetskompisar som skickat vänförfrågningar och som nyfiket snokar runt utan att vi för den delen är mer än just arbetskompisar.
Vissa människor har också en tendens att trycka på "gilla"-knappen gällande precis allt, oavsett vad det gäller. Nästan som bara för att visa att man är kompisar? Och addar kompisars kompisars kompisar...
Nä nu är jag trött på alla dessa låtsasvänskaper, ytliga markeringar, revirpinkande och spel för gallerierna. Jag tänker hålla kontakten med mina vänner telefon- och mailledes och träffas IRL istället för på varandras "walls" på fejjan.
Våren har blivit till sommar, jag har premiärbadat. Jobbar inatt och minns igen att jag tycker det är sjukt tråkigt att jobba natt. Och så har jag haft spänningshuvudvärk i flera veckor. Tröttsamt. Nåja. Livet går vidare. Jag är lyckligt gift! =)
Tog bort hälften av alla "vänner" på Facebook, då de flesta är folk jag aldrig träffar, aldrig pratar med, och aldrig skriver något till eller kommenterar deras statusar. Har dessutom ett antal arbetskompisar som skickat vänförfrågningar och som nyfiket snokar runt utan att vi för den delen är mer än just arbetskompisar.
Vissa människor har också en tendens att trycka på "gilla"-knappen gällande precis allt, oavsett vad det gäller. Nästan som bara för att visa att man är kompisar? Och addar kompisars kompisars kompisar...
Nä nu är jag trött på alla dessa låtsasvänskaper, ytliga markeringar, revirpinkande och spel för gallerierna. Jag tänker hålla kontakten med mina vänner telefon- och mailledes och träffas IRL istället för på varandras "walls" på fejjan.
Våren har blivit till sommar, jag har premiärbadat. Jobbar inatt och minns igen att jag tycker det är sjukt tråkigt att jobba natt. Och så har jag haft spänningshuvudvärk i flera veckor. Tröttsamt. Nåja. Livet går vidare. Jag är lyckligt gift! =)
måndag 30 maj 2011
söndag 15 maj 2011
Beundran och kärlek
Jag är mållös och djupt rörd över mina fina kompisars engagemang. Igår fick Caisa och jag en helt fantastisk present: En möhippa med gokartkörning, pistolskytte, slangbella, massor med gott att äta och dricka och en hel drös med underbara vänner som var glada och kärleksfulla.
Det är så man saknar ord, så glad blir man!
torsdag 12 maj 2011
Skogens förvandling
Minns ni för en och en halv månad sedan? Hur snön var tjock och allt såg ut som om det var stendött och aldrig mer skulle kunna leva.
Den magiska förvandlingen är i full gång. Man kan nästan inte tro att det är samma värld.
Grönt är definitivt min favoritfärg. Och just den här tiden på året finns det en sån ofantlig mängd olika nyanser av grönt!
Liljekonvaljerna börjar knoppa sig och slår ut vilken dag som helst. Jag kan redan känna doften.
Jag har skjutit upp träningen hela veckan med motiveringen att det ska bli dåligt väder nästa dag, och att det är bättre att träna då. Men det har ju varit fint väder varenda dag! Och träningen känns faktiskt ganska oviktig när naturen håller på och exploderar härutanför. Gymmet kan vänta. Våren är kort.
Äppelträdets visa (Albert Theodor Gellerstedt)
Kom till min blommande kvist,
innan han fägringen mist:
vårstund är snart förbi!
Kom, liten spelande fink,
stänk in i strålande blink
välljud och harmoni.
Men det skall vara just nu!
Tiderna ändras, och du
kan ingen visa mer;
tiderna ändras, och jag,
böjd under frukter en dag,
brytes af stormen ner.
Kom! Det ska vara just nu! Just nu!
Den magiska förvandlingen är i full gång. Man kan nästan inte tro att det är samma värld.
Grönt är definitivt min favoritfärg. Och just den här tiden på året finns det en sån ofantlig mängd olika nyanser av grönt!
Liljekonvaljerna börjar knoppa sig och slår ut vilken dag som helst. Jag kan redan känna doften.
Jag har skjutit upp träningen hela veckan med motiveringen att det ska bli dåligt väder nästa dag, och att det är bättre att träna då. Men det har ju varit fint väder varenda dag! Och träningen känns faktiskt ganska oviktig när naturen håller på och exploderar härutanför. Gymmet kan vänta. Våren är kort.
Äppelträdets visa (Albert Theodor Gellerstedt)
Kom till min blommande kvist,
innan han fägringen mist:
vårstund är snart förbi!
Kom, liten spelande fink,
stänk in i strålande blink
välljud och harmoni.
Men det skall vara just nu!
Tiderna ändras, och du
kan ingen visa mer;
tiderna ändras, och jag,
böjd under frukter en dag,
brytes af stormen ner.
Kom! Det ska vara just nu! Just nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)