Idag var jag återigen tvungen att vrida utochin på min själ och försöka beskriva alla mina tankar och känslor och bekänna allt jag gjort och förklara och förstå varför, och försöka förlåta mig själv och sluta ha skuldkänslor.
Jag går alltid dit med en viss stolthet, men idag var stegen tunga.
Går det att förlåta sig själv? Kan man resa sig ur gruset, borsta av kavajen och knalla vidare? Inte oberörd - men oförstörd?
Jag vill ju så gärna vara duktig! Jag vill må bättre, jag vill ha kommit ur alla snurriga spiraler av problembeteenden och negativa konsekvenser. Jag vill vara stolt och stark och ta hand om mig själv. Jag vill kunna se flodvågen så långt innan den når land, att jag hinner springa upp på en hög bergstopp och kan stå där ovanför och blicka ner på eländet när det sveper med sig allt med en stor, dödlig suck.
Jag gick därifrån något hoppfullare, lite lättare och kanske en gnutta starkare. Kan jag släppa det här och lära mig något? Better luck next time, liksom. Nu vet jag vad jag borde ha gjort. Hur jag borde ha tänkt och vad jag borde ha varit vaksam på. Nu vet jag, och nästa gång kan jag. Eller hur?
3 kommentarer:
Nästa gång är förutsättningarna kanske helt annorlunda? Nästa gång kanske du VÄLJER att stå kvar när flodvågen kommer för att du är stark i dig själv (oavsett om omvärlden ser dig som liten och svag) och för att du VÄLJER att vara i NUET?
Eller...
Så har du lärt dig av dina misstag och ser när helvetesskapet kommer och vill svälja dig med hull och hår och VÄLJER därför att strategiskt kliva åt sidan för att du vet att det kommer att skada dig?
Hur som helst så är du stark. Det ÄR styrka att våga vara liten, rädd och känna efter djupt inne i själen. Glöm aldrig att du inte behöver prestera och bevisa något för någon (inte dig själv heller) för att duga eller få finnas till. Du är liksom good enough precis så som du är! Och jag me =)
Godmorgon kram till dig!
Åh, tackar! =) Känns bra.
Man kan ju aldrig göra mer än sitt bästa... så är de ju me allt. Att ramla o störtdyka är inget nederlag...de fina i det är att man oftast står starkare nästa gång de händer..
Stora kramar till dig!
Skicka en kommentar