Ah, en timmes BodyCombat var precis vad jag behövde. Det gick verkligen hur bra som helst idag! Jag kände ett tag att jag var påväg att dö eller kräkas, men så gav jag fan i det och fortsatte ändå (med en viss person på näthinnan fick jag fantastisk styrka i mina sparkar) och orkade ännu mer!
Härlig känsla.
Mindre härligt var dock mitt klädval. Jag har köpt ett par nya, turkosa shorts som är precis sådär jättesköna och sladdriga och mjuka som shorts ska va. Caisa gnäller alltid på att jag snor hennes shorts, så jag kände mig manad att skaffa något eget. Nåväl, jag brukar inte ha shorts när jag tränar, men tänkte att det skulle bli luftigt och skönt. Jag tänkte dock inte på att under ett BodyCombat-pass är fötterna mer ovan midjehöjd än nedom... Magövningarna ska vi inte tala om, när man ligger på rygg och lyfter ben och rumpa upp mot taket och "låser fast motståndaren" med benen.
JAG VISADE JU HELA HÄRLIGHETEN!!!
Nu är det inte något fel på min härlighet, men man kan ju välja sina stunder att visa upp den...
5 kommentarer:
*flinar* Det ska vara du till att lyckas med detta =)
Tycker att du ska ge oss ett litet smakprov på de nya träningskläderna, fast utan härligheten dårå *s*
När jag var som argast på livet då tränade jag Bodycombat. Förmodligen räddade det mig från att bli galen av ilska .
Veran>> Vadå, vill ni inte se min härlighet? ;P
Fruhatt>> Nämen vad trevligt! Det fungerar alldeles utmärkt att kanalisera aggressioner med lite låtsasslagsmål! Vad fick dig att sluta?
Syster Härliga Yster, jag törs inte ;)
SATS blev för dyrt för min skrala sjukersättning och 37%iga natttjänst. Men jag saknar det !!
Skicka en kommentar