Vi köper blåa små babykläder innan barnet är fött. För vi vet att barnet skall bli en man. Och män är blåa.
Den fulla mannen surar för att kvinnan som bär hans barn inte vill ligga med honom.
Två kvinnor sitter i varsit hörn i soffan och stirrar tomt på en stor TV-skärm.
En man sitter ensam och tänker på en kvinna som behandlat honom illa.
I våra blå och rosa kläder, med eller utan rosett i håret, och utan en aning om varför vi gör som vi gör och är som vi är, är vi människor allihopa. Människor som har så himla svårt att förstå varandra.
Jag somnar bredvid en kvinna, med handen runt hennes bröst, hennes fylliga stjärt mot min mage. Och jag känner att det är gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar