Tänk vad mycket man lär sig hela tiden!
Jag förvånas över tankar som slår mig helt plötsligt om mig själv och om mitt sätt att tänka och reagera. Så fort jag får lite distans till mig själv och kan reflektera kring känslor utifrån, så är allt så klart och uppenbart! Det allra bästa sättet att lära känna sig själv är genom att försöka förstå andra. Jag kommer alltid att tolka andras beteende genom mina egna ögon och mitt eget känsloregister. Och alla förklaringar till andras beteenden kan jag applicera på mig själv.
Jag gör som jag gör för att jag är som jag är och har varit som jag har varit. Man bygger upp ett försvar, skapar strategier för att överleva och nå framgång och bli älskad. Det finns ju inget farligare än att öppna sitt hjärta för andra människor. När dörren väl står öppen kan de bara kliva in och ta vad de vill ha, möblera om och förstöra, och lämna igen, utan att städa upp efter sig. Själv får man lappa och laga och sortera och städa. Och man hittar gammalt bortglömt skräp, som påminner om det förflutna. Kasta eller spara? Laga eller låta vara? Sy och lappa ihop väggen till hjärtat. Stärka sömmarna lite extra, inför nästa gång. Lära sig. Inte bara släppa in sådär. Avvakta mer. Vara lite på sin vakt.
Vi måste vara rädda om varandra! Vi får inte trampa in i varandras själsrum och stöka runt! Vi måste vara försiktiga och kärleksfulla. Inte bända upp ett slutet hjärta, utan vänta snällt utanför tills vi blir frivilligt insläppta. Och bete oss därinne, så som vi vill att andra beter sig i våra hjärtan. Inse att vi kan göra skada. Det vi gör kan faktiskt få konsekvenser. Vi kan ha betydelse. Det vi gör är inte oviktigt.
Jösses vad djupt. Simmar upp till ytan igen och snappar lite luft. Skakar vattnet ur öronen och gnuggar ögonen.
- Did I do that?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar