fredag 30 juli 2010
Morr
Skrev just ett långt och trevligt sommarinlägg, som bara försvann. Med bilder och allt. Jävla fan, skit och helvete!
torsdag 22 juli 2010
Mellanlandning
Molly och jag har varit i Norrtälje med Nanna söndag till torsdag och slappat i Ristos stuga med bad, korta hundpromenader, kortspel och massa prat. Vi har avhandlat allt från navelsträngar till sexdebut och filosoferat kring livets gåtor och under.
I måndags var jag med på ultraljudet. Nanna var fånigt nervös och jag blev jätteirriterad på hur fjantig hon var. Själv kännde jag mig iskall och lugn - vad är väl en bild på en skärm liksom? Jo hej du. När jag väl fick se den lilla människan sprattla omkring därinne och sparka och vifta ropade jag högt: "Men KOLLA! Det är ju en bäbis!!!" och fick till och med fjantiga tårar i ögonen. Stentuff, mhmm... Det ska bli en liten pojk!
Nu har jag kommit hem och ska duscha, raka benen, klippa naglar och packa om väskorna för imorgon åker vi "hem" till Värmland. Ska bli trevligt det med!
I måndags var jag med på ultraljudet. Nanna var fånigt nervös och jag blev jätteirriterad på hur fjantig hon var. Själv kännde jag mig iskall och lugn - vad är väl en bild på en skärm liksom? Jo hej du. När jag väl fick se den lilla människan sprattla omkring därinne och sparka och vifta ropade jag högt: "Men KOLLA! Det är ju en bäbis!!!" och fick till och med fjantiga tårar i ögonen. Stentuff, mhmm... Det ska bli en liten pojk!
Nu har jag kommit hem och ska duscha, raka benen, klippa naglar och packa om väskorna för imorgon åker vi "hem" till Värmland. Ska bli trevligt det med!
onsdag 14 juli 2010
Datorer...
Vad vill de mig för ont?
Jag får tokspunk på datorer som inte gör som jag vill. De spelar dumma! Men egentligen är de listiga små maskiner som vill mig illa och hånskrattar åt mig därinne bland sina kretskort och minimala små kablar.
- Vadå, jag förstår inte vad du just sa att du ville att jag skulle göra dööööh, jag tar och tänker ett tag döööh... *tugg tugg tugg tugg tugg*
- Asså nää, du ja hitta' inte de där du leta' efter asså... Så mitt svar måste bli öööh typ ERROR eller nåt...
*obergipligt felmeddelande på skärmen*
Men egentligen:
Kretskort A: - Höhöhö, kolla nu på henne! Snart slänger hon nåt i väggen! Håll i er grabbar, här kommer det!
Syster Yster: - Vråååål! Ditt dumma jävla datorhelvete!!!
Kretskort B: - Hähähä, där fick hon allt! Så går det om man envisas med att smula knäckebröd mellan tangenterna!
Kretskort C: - Ja jag har minsann inte fått en ordentlig diskdefragmentering på minst ett år! Och när uppdaterade hon virusskyddet senast?
Syster Yster: - Snäääälla dator gör som jag säger?
Kretskort A, B och C (i kör): - Nix. Error. Sug på den du!
Jag får tokspunk på datorer som inte gör som jag vill. De spelar dumma! Men egentligen är de listiga små maskiner som vill mig illa och hånskrattar åt mig därinne bland sina kretskort och minimala små kablar.
- Vadå, jag förstår inte vad du just sa att du ville att jag skulle göra dööööh, jag tar och tänker ett tag döööh... *tugg tugg tugg tugg tugg*
- Asså nää, du ja hitta' inte de där du leta' efter asså... Så mitt svar måste bli öööh typ ERROR eller nåt...
*obergipligt felmeddelande på skärmen*
Men egentligen:
Kretskort A: - Höhöhö, kolla nu på henne! Snart slänger hon nåt i väggen! Håll i er grabbar, här kommer det!
Syster Yster: - Vråååål! Ditt dumma jävla datorhelvete!!!
Kretskort B: - Hähähä, där fick hon allt! Så går det om man envisas med att smula knäckebröd mellan tangenterna!
Kretskort C: - Ja jag har minsann inte fått en ordentlig diskdefragmentering på minst ett år! Och när uppdaterade hon virusskyddet senast?
Syster Yster: - Snäääälla dator gör som jag säger?
Kretskort A, B och C (i kör): - Nix. Error. Sug på den du!
tisdag 13 juli 2010
Livet från den varma sidan
Kippar efter luft. Försöker påminna mig hur det var för ett halvår sen. 25 minusgrader, skottade snö på taket. Längtade efter sol och värme. Knähögt snötäcke överallt. Kallt. Mörkt. Skotta sig fram till bilen. Trafikkaos. Ännu mer snö. Ännu kallare. Is. Fruset. Dött. Raggsockar och yllefiltar. Elda i kaminen. Tända ljus och kura ihop sig i soffan. Längtan efter sommaren, blommor och dofter, sol, bad.
Nu är den här. Och jag dör. Undrar om jag lyckas minnas den här sommaren igen i vinter?
Har en ledig dag och sysselsätter mig med det man kan när det är 30 grader i skuggan. Läser en bok i skuggstolen. (Jag har köpt en skön solstol, men jag har den i skuggan under en björk.) Där sitter jag och läser. Just nu en novellsamling av Kate Larson. Kylig men underhållande. Hon har distans till livet och alla dess känslor.
Fyller badtunnan med kallt vatten. Den går ju faktiskt att bada i utan att elda. Har rengjort den omsorgsfullt och rensat bort mygglarver, dykbaggar, tallfrön och barr. Så rogivande att gå med fötterna i det kalla vattnet och vispa runt lite förstrött med håven. Den kostade 19 kronor på Karlsson. Sån't tycker jag om. Det tillfredsställer mig enormt att köpa någonting som jag har stor nytta av för under tjugolappen.
Diskar. En plåga att stoppa ner händerna i det varma diskvattnet. Men ett måste. I den här värmen samlas flugor och elaka bakterier i matrester och snusk. Köket måste bli rent. Mitt kök nås aldrig av direkt sol. Någonting jag har förbannat en hel del, men är tacksam för nu. Korsdraget mellan sovrummet och ytterdörren fläktar där jag står i trosor och bikiniöverdel och gnuggar besticken i det heta vattnet.
Ett telefonsamtal från Anki. Hon och Simon skall till Ekilla och undrar om jag vill hänga med. Bada kanske inte är så dumt? Jag kanske står ut med skrikande barn, feta kvinnor med överlastade kaffekorgar och kylväskor, uppblåsbara plastkrokodiler, parasoll och solbrända karlar med ölmagar och större bröst än mina, om jag bara får chans att svalka mig?
Nu gick strömmen. Vem behöver ström? Jag åker och badar.
Nu är den här. Och jag dör. Undrar om jag lyckas minnas den här sommaren igen i vinter?
Har en ledig dag och sysselsätter mig med det man kan när det är 30 grader i skuggan. Läser en bok i skuggstolen. (Jag har köpt en skön solstol, men jag har den i skuggan under en björk.) Där sitter jag och läser. Just nu en novellsamling av Kate Larson. Kylig men underhållande. Hon har distans till livet och alla dess känslor.
Fyller badtunnan med kallt vatten. Den går ju faktiskt att bada i utan att elda. Har rengjort den omsorgsfullt och rensat bort mygglarver, dykbaggar, tallfrön och barr. Så rogivande att gå med fötterna i det kalla vattnet och vispa runt lite förstrött med håven. Den kostade 19 kronor på Karlsson. Sån't tycker jag om. Det tillfredsställer mig enormt att köpa någonting som jag har stor nytta av för under tjugolappen.
Diskar. En plåga att stoppa ner händerna i det varma diskvattnet. Men ett måste. I den här värmen samlas flugor och elaka bakterier i matrester och snusk. Köket måste bli rent. Mitt kök nås aldrig av direkt sol. Någonting jag har förbannat en hel del, men är tacksam för nu. Korsdraget mellan sovrummet och ytterdörren fläktar där jag står i trosor och bikiniöverdel och gnuggar besticken i det heta vattnet.
Ett telefonsamtal från Anki. Hon och Simon skall till Ekilla och undrar om jag vill hänga med. Bada kanske inte är så dumt? Jag kanske står ut med skrikande barn, feta kvinnor med överlastade kaffekorgar och kylväskor, uppblåsbara plastkrokodiler, parasoll och solbrända karlar med ölmagar och större bröst än mina, om jag bara får chans att svalka mig?
Nu gick strömmen. Vem behöver ström? Jag åker och badar.
fredag 9 juli 2010
Börjar nedräknigen
Sju pass kvar. Sen semester!
Vila. Andrum. Luft under vingarna.
Den livsnödvändiga återhämtningen. Utnyttja tiden, solljuset. Ladda energi.
Tar ett djupt andetag, ser helgen hägra framför mig. Överbeläggningar. Minimal sömn. Svullna fötter. 40 grader i trapphuset. Surrande fläktar och pustande ventilatorer.
Andas ut. Tar mig an det här. Jag fixar det.
Sju pass kvar. Sen semester!
Vila. Andrum. Luft under vingarna.
Den livsnödvändiga återhämtningen. Utnyttja tiden, solljuset. Ladda energi.
Tar ett djupt andetag, ser helgen hägra framför mig. Överbeläggningar. Minimal sömn. Svullna fötter. 40 grader i trapphuset. Surrande fläktar och pustande ventilatorer.
Andas ut. Tar mig an det här. Jag fixar det.
Sju pass kvar. Sen semester!
torsdag 8 juli 2010
Solmysdag
Mmm, vilken skön ledig dag! Riktig högsommarvärme, sol och bad. Krigar-Peter var här och vi var och badade halva dagen. Sen käkade vi sushi i Bålsta. Livets viktiga ämnen avhandlades, såsom: Hur det skulle vara att inte ha ett skelett?? och Hade den där tjejen silikonbröst eller riktiga? Såna, viktiga samtalsämnen som man bara kan ha med nån som verkligen förstår en! :)
Efter att ha lämpat av Krigaren vid tåget tog jag en skogspromenad med Molly och letade kantareller. Vi hittade inga kantareller (inte jag i alla fall, om Molly hittade några åt hon sannolikt upp dem), men däremot blåbär och en älg - igen! Tror det var samma. Vi stod och tittade på varann ganska länge idag. Han viftade på öronen och satte upp mulen i vädret för att lukta på mig. Jag presenterade mig och frågade om det var vi som sågs igår också. Som om jag förväntade mig att få ett svar...??? Ibland undrar jag...
Molly rullade i nåt grönbrunt.
Jag gick och funderade på varför jag alltid får lite lätt ångest på sommareftermiddagar, när solen fortfarande är varm, men kommer liksom från sidan och är lite gulare än mitt på dagen. Då skälver mitt hjärta lite och jag får gråten i halsen. Bara en stund, tills det svalnar och börjar närma sig kväll. Då går det över. Undrar varför!
Gunilla och Johan kom över med morotskaka och jag fick åka på Johans motorcykel. Wiii, vad det suger i magen när det går fort! Jag kände mig lite som en ninja-turtle med ryggskyddet på. Eller kanske som Skalman...
Nu återstår av denna dag att duscha Molly och krypa ner i soffan hos Caisa som kom hem tidigare från jobbet, för att hon hade huvudvärk och mådde illa. Uttorkning, tror jag.
Efter att ha lämpat av Krigaren vid tåget tog jag en skogspromenad med Molly och letade kantareller. Vi hittade inga kantareller (inte jag i alla fall, om Molly hittade några åt hon sannolikt upp dem), men däremot blåbär och en älg - igen! Tror det var samma. Vi stod och tittade på varann ganska länge idag. Han viftade på öronen och satte upp mulen i vädret för att lukta på mig. Jag presenterade mig och frågade om det var vi som sågs igår också. Som om jag förväntade mig att få ett svar...??? Ibland undrar jag...
Molly rullade i nåt grönbrunt.
Jag gick och funderade på varför jag alltid får lite lätt ångest på sommareftermiddagar, när solen fortfarande är varm, men kommer liksom från sidan och är lite gulare än mitt på dagen. Då skälver mitt hjärta lite och jag får gråten i halsen. Bara en stund, tills det svalnar och börjar närma sig kväll. Då går det över. Undrar varför!
Gunilla och Johan kom över med morotskaka och jag fick åka på Johans motorcykel. Wiii, vad det suger i magen när det går fort! Jag kände mig lite som en ninja-turtle med ryggskyddet på. Eller kanske som Skalman...
Nu återstår av denna dag att duscha Molly och krypa ner i soffan hos Caisa som kom hem tidigare från jobbet, för att hon hade huvudvärk och mådde illa. Uttorkning, tror jag.
tisdag 6 juli 2010
Jogg, älg, plask, fisk?
Tog en joggingtur. Bäst att passa på att röra på fläsket när det inte är stekhett. Eller ja, det blev väl mest en rask promenad med lite joggingsekvenser då och då. Min kondis har verkligen nått botten!
Det var varmt och kvavt men molnigt och lite duggregn. Fast det var egentligen svårt att urskilja om det var en extremhög luftfuktighet som kondenserade mot varm hud, eller svettdroppar som rann nedför pannan, eller om det verkligen var små regndroppar...
Det knakade i skogen. En älg! Stor och fin stod den och glodde på mig och Molly. Sen lufsade den iväg, så som bara en älg kan lufsa. Jag blev glad, det var så länge sen jag träffade en älg, och jag tycker att älgar är så trevliga djur.
En stund senare hade Molly spårat upp den trevliga älgens mindre trevliga avföring och rullat sig däri. Det blev till att åka ner till sjön. Jag tog med fiskespöt. Molly fick bada och skölja av sig exkrementerna. Sen tyckte jag hon kunde sitta stilla och tyst på bryggan en stund medans jag fiskade. Det tyckte inte hon. Hon skällde och gnydde och ville hoppa efter den roliga lilla prylen som jag kastade i vattnet hela tiden. Så vi åkte hem. Det gjorde inget, för vid det här laget hade det börjat regna ordentligt.
Imorgon ska jag till tandläkaren. Jag kan inte riktigt minnas senast som jag var hos tandis. Jag undviker att gå dit, för att hon alltid tjatar om att hon vill dra ut mina visdomständer, de två jag har kvar. Men det kan hon glömma. Det misstaget gör jag inte om!
Det var varmt och kvavt men molnigt och lite duggregn. Fast det var egentligen svårt att urskilja om det var en extremhög luftfuktighet som kondenserade mot varm hud, eller svettdroppar som rann nedför pannan, eller om det verkligen var små regndroppar...
Det knakade i skogen. En älg! Stor och fin stod den och glodde på mig och Molly. Sen lufsade den iväg, så som bara en älg kan lufsa. Jag blev glad, det var så länge sen jag träffade en älg, och jag tycker att älgar är så trevliga djur.
En stund senare hade Molly spårat upp den trevliga älgens mindre trevliga avföring och rullat sig däri. Det blev till att åka ner till sjön. Jag tog med fiskespöt. Molly fick bada och skölja av sig exkrementerna. Sen tyckte jag hon kunde sitta stilla och tyst på bryggan en stund medans jag fiskade. Det tyckte inte hon. Hon skällde och gnydde och ville hoppa efter den roliga lilla prylen som jag kastade i vattnet hela tiden. Så vi åkte hem. Det gjorde inget, för vid det här laget hade det börjat regna ordentligt.
Imorgon ska jag till tandläkaren. Jag kan inte riktigt minnas senast som jag var hos tandis. Jag undviker att gå dit, för att hon alltid tjatar om att hon vill dra ut mina visdomständer, de två jag har kvar. Men det kan hon glömma. Det misstaget gör jag inte om!
fredag 2 juli 2010
Fredag
Den här veckan har jag haft massor att göra som koordinator (bara för att jag gnällde på att det var för lugnt), då antalet vårdplatser är hutlöst neddragna och människor ändå envisas med att få stroke, ALS och hjärntumörer. Tur att jag kan trolla med mina fantastiska knän, och fixa vårdplatser som inte finns!
Så nu är det helg. Inte för att jag är ledig för det, jobbar imorgon kväll också. Men det känns ändå som en typisk fredagskväll - melankoli. Jag känner mig alltid ensam på fredagar, eftersom Caisa jobbar kväll. Alla - jag hävdar bestämt alla - har en massa mysigt fredagsmyspys inplanerat med sina familjer och det ska grillas och det ska badas, och visst jag kan väl tända grillen och slänga på en kycklingjävel, men det är ju liksom inte helt samma sak...
Sitter en stund på verandan och funderar. Konstaterar att jag är lite för trött för att klippa gräset och lite för pigg för att sitta still. Det är för varmt för en Molly-walk än, och det är säkert massor med folk vid sjön. Vad göra?
Så nu är det helg. Inte för att jag är ledig för det, jobbar imorgon kväll också. Men det känns ändå som en typisk fredagskväll - melankoli. Jag känner mig alltid ensam på fredagar, eftersom Caisa jobbar kväll. Alla - jag hävdar bestämt alla - har en massa mysigt fredagsmyspys inplanerat med sina familjer och det ska grillas och det ska badas, och visst jag kan väl tända grillen och slänga på en kycklingjävel, men det är ju liksom inte helt samma sak...
Sitter en stund på verandan och funderar. Konstaterar att jag är lite för trött för att klippa gräset och lite för pigg för att sitta still. Det är för varmt för en Molly-walk än, och det är säkert massor med folk vid sjön. Vad göra?
tisdag 29 juni 2010
Semesterlängtan
Tre veckor kvar. Det börjar kännas lite nu.
Sommarsolen klänger sig kvar på himlafästet och pressar allt vad den har! Ljuvligt! Min nyss knallröda hud har nu fått en brun ton och mitt hår börjar som vanligt bli blekt i topparna. Jag har dessutom oförklarliga blåmärken över hela kroppen, vilket gör mig lite fundersam, men inte särskilt oroad. Tog en blödningstid idag på jobbet som var normal.
Har lite för lite att göra på jobbet, blir lätt rastlös när jag är koordinator. Tycker mer om att ha patienter. Blir så mycket dötid vissa dagar. Nu är vi ihopslagna med vår systeravdelning eftersom de har sommarstängt. Det brukar bli en aning rörigt och kaosartat i början, men dessa två dagar har gått ovanligt smidigt. Men man ska inte ropa hej...
Det gjorde jag idag, helt i onödan. Jag skröt om att jag börjar kunna äta lite mjölkprodukter igen - magen har faktiskt tålt lite såser och grejer. Så jag åt en färdig Biff Stroganoff-rätt, som jag ångrar nu. Magen ser ut som en badboll och jag är väldans gasig... Varför skulle jag öppna truten?
Sommarsolen klänger sig kvar på himlafästet och pressar allt vad den har! Ljuvligt! Min nyss knallröda hud har nu fått en brun ton och mitt hår börjar som vanligt bli blekt i topparna. Jag har dessutom oförklarliga blåmärken över hela kroppen, vilket gör mig lite fundersam, men inte särskilt oroad. Tog en blödningstid idag på jobbet som var normal.
Har lite för lite att göra på jobbet, blir lätt rastlös när jag är koordinator. Tycker mer om att ha patienter. Blir så mycket dötid vissa dagar. Nu är vi ihopslagna med vår systeravdelning eftersom de har sommarstängt. Det brukar bli en aning rörigt och kaosartat i början, men dessa två dagar har gått ovanligt smidigt. Men man ska inte ropa hej...
Det gjorde jag idag, helt i onödan. Jag skröt om att jag börjar kunna äta lite mjölkprodukter igen - magen har faktiskt tålt lite såser och grejer. Så jag åt en färdig Biff Stroganoff-rätt, som jag ångrar nu. Magen ser ut som en badboll och jag är väldans gasig... Varför skulle jag öppna truten?
söndag 27 juni 2010
Sol ute...
...stökigt inne.
Men vad gör väl det?
Har haft en förbaskat härlig helg. Igår kom Peter på besök och hoppade i galen tunna. Alltså i vår galet sköna badtunna! Nanna var också här och Uffe kom med efter ett tag. Där satt vi och plaskade i värmen tills klockan var en bra bit in på idag.
Idag har jag och Peter varit vid Ekilla och badat och solat halva dan, sen åkte vi till Bålsta och käkade pizza. Peter missade ett tåg, så vi passade på att käka glass också.
Hemma igen, röd och vit som den danskaste av flaggor, somnade jag på den utfällda bäddsoffan. Caisa väckte mig och ville ut och premiärcykla på sin nya mountainbike, så vi tog en kvällstur ner till Kulla för ett nakendopp. (Jag badade, Caisa satt på bryggan och oroade sig för att det skulle komma någon som råkade få se mitt blekvita arsle, hehe. Det kom ingen.)
Nu är jag seg, varm, trött och har lite ont i huvet. En förbaskat härlig helg! Tack, alla medverkande!
Men vad gör väl det?
Har haft en förbaskat härlig helg. Igår kom Peter på besök och hoppade i galen tunna. Alltså i vår galet sköna badtunna! Nanna var också här och Uffe kom med efter ett tag. Där satt vi och plaskade i värmen tills klockan var en bra bit in på idag.
Idag har jag och Peter varit vid Ekilla och badat och solat halva dan, sen åkte vi till Bålsta och käkade pizza. Peter missade ett tåg, så vi passade på att käka glass också.
Hemma igen, röd och vit som den danskaste av flaggor, somnade jag på den utfällda bäddsoffan. Caisa väckte mig och ville ut och premiärcykla på sin nya mountainbike, så vi tog en kvällstur ner till Kulla för ett nakendopp. (Jag badade, Caisa satt på bryggan och oroade sig för att det skulle komma någon som råkade få se mitt blekvita arsle, hehe. Det kom ingen.)
Nu är jag seg, varm, trött och har lite ont i huvet. En förbaskat härlig helg! Tack, alla medverkande!
lördag 26 juni 2010
Midsommar
Den lugnaste och mest behagliga midsommaren jag upplevt på mycket länge. Bara Caisa och jag, och Molly förstås, solen, mat och vin.
Vi käkade en smarrig sillunch i trädgården, sen gick vi bort till en äng i närheten där områdets gamlingar rest en midsommarstång och dukat långbord. Vi satt och tjötade en stund med dem och Molly fick undersöka allas pic-nic-korgar noggrant.
Sen åkte vi ner till Boskops-Arnö, en mysig ö några kilometer härifrån, gick en lång promenad ner till ett mysigt badställe. Jag och Molly badade och Caisa (badkrukan) tittade på. Vi satt i gräset och smaskade limemarinerade jordgubbar med mandelgrädde och hade det allmänt GÖTT.
Så småningom traskade vi hem, eldade i tunnan och grillade lite middag, lyssnade på avlägset dunka-dunka från festande grannar. När solen försvunnit från trädgården och myggen tagit över herraväldet gick vi in och glodde på Shutter Island, en film helt i min smak. Sen var tunnan varm och vi tog ett midnattsdopp i den och noterade att det både var skymning och gryning samtidigt och att fåglarna aldrig tystnat denna kväll.
Bara vi, inga måsten, inga krav. Ett ostädat hus, oklippt gräs i trädgården, en massa tvätt hängande på diverse ställningar, osminkad, håret på ända och iförd en alldeles för kort solklänning. Dagens motto: "Och...?".
Gud så jäkla GÖTT! Önskar jag orkade leva såhär oftare.
Vi käkade en smarrig sillunch i trädgården, sen gick vi bort till en äng i närheten där områdets gamlingar rest en midsommarstång och dukat långbord. Vi satt och tjötade en stund med dem och Molly fick undersöka allas pic-nic-korgar noggrant.
Sen åkte vi ner till Boskops-Arnö, en mysig ö några kilometer härifrån, gick en lång promenad ner till ett mysigt badställe. Jag och Molly badade och Caisa (badkrukan) tittade på. Vi satt i gräset och smaskade limemarinerade jordgubbar med mandelgrädde och hade det allmänt GÖTT.
Så småningom traskade vi hem, eldade i tunnan och grillade lite middag, lyssnade på avlägset dunka-dunka från festande grannar. När solen försvunnit från trädgården och myggen tagit över herraväldet gick vi in och glodde på Shutter Island, en film helt i min smak. Sen var tunnan varm och vi tog ett midnattsdopp i den och noterade att det både var skymning och gryning samtidigt och att fåglarna aldrig tystnat denna kväll.
Bara vi, inga måsten, inga krav. Ett ostädat hus, oklippt gräs i trädgården, en massa tvätt hängande på diverse ställningar, osminkad, håret på ända och iförd en alldeles för kort solklänning. Dagens motto: "Och...?".
Gud så jäkla GÖTT! Önskar jag orkade leva såhär oftare.
torsdag 24 juni 2010
Kom an katten...
...det svänger ju!
Har haft en jobbig svacka i några dar, då jag gått omkring i nåt slags dvala och känt mig overklig, deppig, håglös, illamående och allmänt ledsen. Grinat så fort jag fått chans till det och haft en tung skallebang.
Men så häromdagen, på ICA, efter ett träningspass, bara vände det. Jag gick förbi tvål-och schampoavdelningen och klev in mellan konserver och dricka och bara *poff* så var allt borta. Helt plötsligt vaknade jag och kände mig hel igen. Helt utan anledning. Bara sådär.
Jaa, det är inte lätt, men det är skönt när det går.
Imorgon är det midsommar och vi har lyckats att inte planera in ett jota! Det ska bli så himla skönt! Bara vi två, sol och slappa, äta god mat och kanske titta när grannarna i området reser midsommarstången. Om vi vill. Eller så ligger vi och glor på TV hela dagen. Valet är vårt. Fan så gött!
Har haft en jobbig svacka i några dar, då jag gått omkring i nåt slags dvala och känt mig overklig, deppig, håglös, illamående och allmänt ledsen. Grinat så fort jag fått chans till det och haft en tung skallebang.
Men så häromdagen, på ICA, efter ett träningspass, bara vände det. Jag gick förbi tvål-och schampoavdelningen och klev in mellan konserver och dricka och bara *poff* så var allt borta. Helt plötsligt vaknade jag och kände mig hel igen. Helt utan anledning. Bara sådär.
Jaa, det är inte lätt, men det är skönt när det går.
Imorgon är det midsommar och vi har lyckats att inte planera in ett jota! Det ska bli så himla skönt! Bara vi två, sol och slappa, äta god mat och kanske titta när grannarna i området reser midsommarstången. Om vi vill. Eller så ligger vi och glor på TV hela dagen. Valet är vårt. Fan så gött!
måndag 21 juni 2010
Nobody knows
Längst inne i mitt huvud är sanningen ren och vit. Där finns inga frågetecken eller tveksamheter, där är allt just som det är. Väldigt primitivt. Väldigt basalt. Inget knussel och inget krångel. Det är världen runt omkring som krånglar. Som snirklar sig som murgröna kring mina vrister tills jag snubblar. Full av värderingar och rätt och fel. Men idag tänker jag inte lyssna. Idag tar jag min seckatör och klipper revorna, sen springer jag.
Och när jag stannat, när det har slutat blåsa, så kommer Pink och sätter sig hos mig och sjunger:
Nobody knows
Nobody knows but me that I sometimes cry
If I could pretend that I'm asleep
when my tears start to fall
I peek out from behind these walls
I think nobody knowsNobody knows, no
Nobody likes
Nobody likes to lose their inner voice
The one I used to hear before my life made a choice
But I think nobody knows, no no
Nobody knows, no
Baby, oh the secret's safe with me
There's nowhere else in the world that I could ever be
And baby, don't it feel like I'm all alone
Who's gonna be there after the last angel has flown?
And I've lost my way back home
I think nobody knows, no
I said nobody knows
Nobody cares
It's win or lose not how you play the game
And the road to darkness has a way of always knowing my name
But I think nobody knows, no no
Nobody knows, no no no no
Tomorrow I'll be there my friend
I'll wake up and start all over again
When everybody else is gone
No no no
Nobody knows
Nobody knows the rhythm of my heart
The way I do when I'm lying in the dark
And the world is asleep
I think nobody knowsNobody knows
Nobody knows but me
Me
Och när jag stannat, när det har slutat blåsa, så kommer Pink och sätter sig hos mig och sjunger:
Nobody knows
Nobody knows but me that I sometimes cry
If I could pretend that I'm asleep
when my tears start to fall
I peek out from behind these walls
I think nobody knowsNobody knows, no
Nobody likes
Nobody likes to lose their inner voice
The one I used to hear before my life made a choice
But I think nobody knows, no no
Nobody knows, no
Baby, oh the secret's safe with me
There's nowhere else in the world that I could ever be
And baby, don't it feel like I'm all alone
Who's gonna be there after the last angel has flown?
And I've lost my way back home
I think nobody knows, no
I said nobody knows
Nobody cares
It's win or lose not how you play the game
And the road to darkness has a way of always knowing my name
But I think nobody knows, no no
Nobody knows, no no no no
Tomorrow I'll be there my friend
I'll wake up and start all over again
When everybody else is gone
No no no
Nobody knows
Nobody knows the rhythm of my heart
The way I do when I'm lying in the dark
And the world is asleep
I think nobody knowsNobody knows
Nobody knows but me
Me
lördag 19 juni 2010
Måttfull, taktfull eller bara full?
Kära Tomten. Jag önskar mig en stor dos måttfullhet.
Och så önskar jag mig en mindre känslig mage.
Tack på förhand.
Karin.
Och så önskar jag mig en mindre känslig mage.
Tack på förhand.
Karin.
tisdag 15 juni 2010
Bajsbrunt rum och cykeltur
Härom dagen fick vi för oss att börja renovera lilla rummet. Det som inte ens har ett golv ännu. Sagt och gjort, vi satte igång med en gång. Sket i underarbetet, smackade upp färgen direkt. Och vilken färg sedan! Ett litet, trångt och ganska mörkt rum, nu helt målat i bajsbrunt! Det är så man kan gråta, så fult är det! Fast vi skrattar mest, för det är så typiskt oss att inte tänka, bara göra, och sen stå där förvånat och säga "oj" i kör.
För att få någon rätsida på det bajsbruna rummet från helvetet tänkte jag inreda det helt i vitt. Jag drog med mig Nanna till IKEA och shoppade vit inredning för 2000 spänn. Aj vad det sved i mitt snåla hjärta, jag avskyr att spendera pengar på saker. Men snart så ska det nog bli fason på rummet, bajsbrunt eller ej!
Jobbat kväll idag. I förmiddags gav jag mig ut på en cykeltur, utan Molly. Det gick vansinnigt lätt och fort och var inte ett dugg jobbigt. Hade inte tänkt cykla längre än till Ekilla, men fortsatte ända till Bålsta eftersom det gick så smidigt. Var nog i Bålsta på 20 minuter. När jag då skulle vända och cykla hemåt fick jag förklaringen till varför det gick så lätt. Jag hade haft en sjuhelsikes medvind. Den medvinden blev sedemera en sjuhelsikes motvind, och det tog dubbelt så lång tid att ta sig runt turen och hem. 1,9 mil räknade jag ut att jag cyklade, och det var inte illa tycker jag! Lite ont i rumpan, men foten klarade sig bra. Det här kommer bli hur kul som helst!
För att få någon rätsida på det bajsbruna rummet från helvetet tänkte jag inreda det helt i vitt. Jag drog med mig Nanna till IKEA och shoppade vit inredning för 2000 spänn. Aj vad det sved i mitt snåla hjärta, jag avskyr att spendera pengar på saker. Men snart så ska det nog bli fason på rummet, bajsbrunt eller ej!
Jobbat kväll idag. I förmiddags gav jag mig ut på en cykeltur, utan Molly. Det gick vansinnigt lätt och fort och var inte ett dugg jobbigt. Hade inte tänkt cykla längre än till Ekilla, men fortsatte ända till Bålsta eftersom det gick så smidigt. Var nog i Bålsta på 20 minuter. När jag då skulle vända och cykla hemåt fick jag förklaringen till varför det gick så lätt. Jag hade haft en sjuhelsikes medvind. Den medvinden blev sedemera en sjuhelsikes motvind, och det tog dubbelt så lång tid att ta sig runt turen och hem. 1,9 mil räknade jag ut att jag cyklade, och det var inte illa tycker jag! Lite ont i rumpan, men foten klarade sig bra. Det här kommer bli hur kul som helst!
söndag 13 juni 2010
Oplanerat släktkalas och spik i foten
Lördag i Kivinge. Regn och halv storm. Caisas föräldrar kom vid 10 på förmiddagen. Caisa och hennes mor åkte in och hjälpte Caisas syster Bea att flytta. Caisas pappa blev kvar och vi hängde i soffan och diskuterade livsviktiga saker såsom barnaga och uppfostran. Pappa Christer och jag har alltid helt olika åsikter om saker, men båda gillar att diskutera och båda kan argumentera, men jag vinner alltid! =)
Pappa Christer och jag satte igång att bära bort skräp till parkeringen, som skulle till tippen. Då passade jag på att sätta foten på en list med en uppåtvänd rostig spik i. Kände först hur spiken med ett "plupp" penetrerade skosulan för att sedan med ytterligare ett "plupp" gå igenom trampdynan och in i köttet i min stackars fot. Fan, så ont det gjorde! Och ännu ondare gör det idag! Synd om mig...
Senare kom min mamma Eva och min pappa Björn och fikade. Våra familjer är verkligen som äpplen och päron. Nej vänta, det är för likt. Som äpplen och mandariner! Det är ett under att de ändå kommer överens och kan fika tillsammas sisådär en gång i halvåret.
Caisas mamma Lena och pappa Christer återvände senare till de djupa värmlansskogarna och mina föräldrar åkte hem till Kungsängen. Caisa och jag planerade en myskväll med film framför den nya platt-teven som Caisa köpt. På ICA (där vi hyrde film) träffade vi min syster Gunilla och hennes kille Johan och deras skyddsling Emelie, och de kom hem till oss en sväng och drack te.
Sedan somnade jag i soffan till Sherlock Holmes, och idag är det på tok för fint väder för att titta på film... Undrar just om det går att cykla med en öm och svullen fot?
Pappa Christer och jag satte igång att bära bort skräp till parkeringen, som skulle till tippen. Då passade jag på att sätta foten på en list med en uppåtvänd rostig spik i. Kände först hur spiken med ett "plupp" penetrerade skosulan för att sedan med ytterligare ett "plupp" gå igenom trampdynan och in i köttet i min stackars fot. Fan, så ont det gjorde! Och ännu ondare gör det idag! Synd om mig...
Senare kom min mamma Eva och min pappa Björn och fikade. Våra familjer är verkligen som äpplen och päron. Nej vänta, det är för likt. Som äpplen och mandariner! Det är ett under att de ändå kommer överens och kan fika tillsammas sisådär en gång i halvåret.
Caisas mamma Lena och pappa Christer återvände senare till de djupa värmlansskogarna och mina föräldrar åkte hem till Kungsängen. Caisa och jag planerade en myskväll med film framför den nya platt-teven som Caisa köpt. På ICA (där vi hyrde film) träffade vi min syster Gunilla och hennes kille Johan och deras skyddsling Emelie, och de kom hem till oss en sväng och drack te.
Sedan somnade jag i soffan till Sherlock Holmes, och idag är det på tok för fint väder för att titta på film... Undrar just om det går att cykla med en öm och svullen fot?
torsdag 10 juni 2010
Kärleken kommer och kärleken går...
...ingen kan tyda dess lagar.
Människor kommer och går. In och ut ur varandras liv. Kommer, närvarar, lämnar, kommer tillbaka. Berör. Lämnar spår.
Nanna och Jana, som har velat fram och tillbaka i tre år... Klöst ögonen ur varandra, hatat varandra, och ändå ofrånkomligen älskat varandra. Velat lämna. Velat stanna. Vill inte vara den som lämnar. Vill inte vara den som blir lämnad. Vill inte samma sak. Vill ändå nånstans. Vill nåt annat. Vill ingenting.
Mitt ex och hennes nya flickvän, som även blivit en god vän till mej. Det Solida Paret. De söta, lite puttinuttiga, som faktiskt passade så bra ihop. Som kompletterade varandra på ett charmigt sätt. Jag var så glad för deras skull, för deras lycka. All svartsjuka och bitterhet rann av mig när jag lärde känna Veronica. Jag kände djupt i hjärtat att "henne var det okej att lämna över till". Knäppt, jag vet, men olycklig kärlek kan verkligen få mig helt ur spår. Och nu går de åt varsitt håll. De som jag gett min tillåtelse att vara lyckliga! Det känns helt galet!
Och en kompis jag nyligen lärt känna. Inte så djupt, men tillräckligt för att fatta tycke för och bry mig om. Någon jag gillar att prata med, som förstår, och som jag tror att jag förstår, i alla fall litegrann ibland. Någon som har helt andra intressen och värderingar än jag, men som ändå kan fånga mitt intresse och göra mig glad. Nån att slåss med på träningen. Nån att busvissla på i trapporna på jobbet. Nån att skicka kryptiska meddelanden till. Nu ska han ut i världen. Kriga. Riskera sig själv för människor han inte känner. Han är så glad, och jag är så glad för att han är glad, för jag blir glad när människor GÖR någonting med sina liv. När människor uttnyttjar den tid de har till något vettigt och meningsfullt istället för att sitta bittra på sin kammare och titta på TV och känna sig ensamma. Jag är så glad för jag vet att han så gärna vill det här. Och ändå är jag ledsen, för jag kommer sakna honom. Konstigt, eftersom jag knappt ens lärt känna honom och vi har inte ens umgåtts särskilt ofta. Men vissa människor sätter sig fast. Så är det.
Relationer skapas, formas, spricker i kanterna och faller isär. Limmas ihop med kärlek, vilja, kamp och kompromisser. Stöts i kanterna, slits och nöts. Formas om. Får ny karaktär. Förvandlas, förtvinar, svälter, återkommer, gror, blommar. Som energi, som aldrig tar slut. Den bara ändrar form.
...Men dig vill jag älska i vinter och vår
och alla min levnads dagar...
Människor kommer och går. In och ut ur varandras liv. Kommer, närvarar, lämnar, kommer tillbaka. Berör. Lämnar spår.
Nanna och Jana, som har velat fram och tillbaka i tre år... Klöst ögonen ur varandra, hatat varandra, och ändå ofrånkomligen älskat varandra. Velat lämna. Velat stanna. Vill inte vara den som lämnar. Vill inte vara den som blir lämnad. Vill inte samma sak. Vill ändå nånstans. Vill nåt annat. Vill ingenting.
Mitt ex och hennes nya flickvän, som även blivit en god vän till mej. Det Solida Paret. De söta, lite puttinuttiga, som faktiskt passade så bra ihop. Som kompletterade varandra på ett charmigt sätt. Jag var så glad för deras skull, för deras lycka. All svartsjuka och bitterhet rann av mig när jag lärde känna Veronica. Jag kände djupt i hjärtat att "henne var det okej att lämna över till". Knäppt, jag vet, men olycklig kärlek kan verkligen få mig helt ur spår. Och nu går de åt varsitt håll. De som jag gett min tillåtelse att vara lyckliga! Det känns helt galet!
Och en kompis jag nyligen lärt känna. Inte så djupt, men tillräckligt för att fatta tycke för och bry mig om. Någon jag gillar att prata med, som förstår, och som jag tror att jag förstår, i alla fall litegrann ibland. Någon som har helt andra intressen och värderingar än jag, men som ändå kan fånga mitt intresse och göra mig glad. Nån att slåss med på träningen. Nån att busvissla på i trapporna på jobbet. Nån att skicka kryptiska meddelanden till. Nu ska han ut i världen. Kriga. Riskera sig själv för människor han inte känner. Han är så glad, och jag är så glad för att han är glad, för jag blir glad när människor GÖR någonting med sina liv. När människor uttnyttjar den tid de har till något vettigt och meningsfullt istället för att sitta bittra på sin kammare och titta på TV och känna sig ensamma. Jag är så glad för jag vet att han så gärna vill det här. Och ändå är jag ledsen, för jag kommer sakna honom. Konstigt, eftersom jag knappt ens lärt känna honom och vi har inte ens umgåtts särskilt ofta. Men vissa människor sätter sig fast. Så är det.
Relationer skapas, formas, spricker i kanterna och faller isär. Limmas ihop med kärlek, vilja, kamp och kompromisser. Stöts i kanterna, slits och nöts. Formas om. Får ny karaktär. Förvandlas, förtvinar, svälter, återkommer, gror, blommar. Som energi, som aldrig tar slut. Den bara ändrar form.
...Men dig vill jag älska i vinter och vår
och alla min levnads dagar...
onsdag 9 juni 2010
Prioriteringar
Tänk vad allt är olika bara utifrån hur man väljer att möta livet. Har haft samma späckfyllda dag idag, men är inte ett dugg stressad! Konstigt.
Idag har jag fokuserat på medveten närvaro, att göra en sak i taget, och inte tänka på nästa sak förrän jag är klar med en sak. Och försökt vara smidig, göra det som fungerar. Och det har fungerat bra!
Smidighet: Skit i att laga mat och ta fram nåt färdigt ur frysen istället! Vi har ju massor med hemlagade matlådor. Varför stressa?
Medveten närvaro: Intensivt cirkelträningspass. Tänkte inte en sekund på att jag måste ut med Molly efteråt, eller att jag borde hänga tvätt när jag kommer hem, utan tänkte på hur svetten dröp från pannan och hur mjölksyran brände i musklerna. Och jag orkade ta i massor!
Av rena förvåningen tog jag sen en timmes skogscykeltur med Molly. Det var knöggligt och roligt och nu är både Molly och jag helt slut. (Hon flämtar fortfarande - jag har normal puls och andning.)
Tvätten är inte hängd, och disken är inte diskad. Trädgården är inte vattnad, och det ligger en massa ovikta rena kläder i en hög i sovrummet. Men vet ni vad? Det dör man inte av.
"Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i övermorgon!"
Idag har jag fokuserat på medveten närvaro, att göra en sak i taget, och inte tänka på nästa sak förrän jag är klar med en sak. Och försökt vara smidig, göra det som fungerar. Och det har fungerat bra!
Smidighet: Skit i att laga mat och ta fram nåt färdigt ur frysen istället! Vi har ju massor med hemlagade matlådor. Varför stressa?
Medveten närvaro: Intensivt cirkelträningspass. Tänkte inte en sekund på att jag måste ut med Molly efteråt, eller att jag borde hänga tvätt när jag kommer hem, utan tänkte på hur svetten dröp från pannan och hur mjölksyran brände i musklerna. Och jag orkade ta i massor!
Av rena förvåningen tog jag sen en timmes skogscykeltur med Molly. Det var knöggligt och roligt och nu är både Molly och jag helt slut. (Hon flämtar fortfarande - jag har normal puls och andning.)
Tvätten är inte hängd, och disken är inte diskad. Trädgården är inte vattnad, och det ligger en massa ovikta rena kläder i en hög i sovrummet. Men vet ni vad? Det dör man inte av.
"Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i övermorgon!"
måndag 7 juni 2010
Vardagsstress
Det är fan ett jävla sjå att få ihop vardagspusslet!
Upp i ottan och jobba, skynda hem, umgås med hunden som alltid skriker och ylar när jag kommer hem. Är hon ledsen? Är hon glad? Är hon understimulerad? Gömma godis och kasta pinnar, döva det dåliga samvetet. Det dåliga samvetet som gnager för att grannen blir tillfrågad flera gånger per vecka om han kan passa vovve. Beroende, beroende, beroende av hjälp att få ihop det dagliga livet. Suck.
Slänga ihop nåt att äta. Alltid vrålhungrig. Dåligt samvete för att det inte blev något hälsosamt och vällagat. För att det inte blev matlåda åt Caisa imorgon. För att jag inte har handlat. För att jag inte har hunnit.
Står i valet och kvalet... Ska jag åka iväg och träna Bodypump? Jag vill så gärna. Mina axlar och min rygg behöver det. Men hjärtat kvider. Lämna Molly ensam igen? Hon skulle nog hellre uppskatta en långpromenad eller en cykeltur. Men det får man inga muskler av...
Hur jag än vänder mig har jag röven bak. Som två stora bowlingklot. Och jag vill bara dra ner rullgardinen och göra ingenting i ren protest... Men det lutar mest åt att åka och träna i alla fall, och sen ta en cykeltur med Molly, sen kasta sig in i duschen och kraschlanda i sängen och be till Gud om några extra timmar varje dygn.
Upp i ottan och jobba, skynda hem, umgås med hunden som alltid skriker och ylar när jag kommer hem. Är hon ledsen? Är hon glad? Är hon understimulerad? Gömma godis och kasta pinnar, döva det dåliga samvetet. Det dåliga samvetet som gnager för att grannen blir tillfrågad flera gånger per vecka om han kan passa vovve. Beroende, beroende, beroende av hjälp att få ihop det dagliga livet. Suck.
Slänga ihop nåt att äta. Alltid vrålhungrig. Dåligt samvete för att det inte blev något hälsosamt och vällagat. För att det inte blev matlåda åt Caisa imorgon. För att jag inte har handlat. För att jag inte har hunnit.
Står i valet och kvalet... Ska jag åka iväg och träna Bodypump? Jag vill så gärna. Mina axlar och min rygg behöver det. Men hjärtat kvider. Lämna Molly ensam igen? Hon skulle nog hellre uppskatta en långpromenad eller en cykeltur. Men det får man inga muskler av...
Hur jag än vänder mig har jag röven bak. Som två stora bowlingklot. Och jag vill bara dra ner rullgardinen och göra ingenting i ren protest... Men det lutar mest åt att åka och träna i alla fall, och sen ta en cykeltur med Molly, sen kasta sig in i duschen och kraschlanda i sängen och be till Gud om några extra timmar varje dygn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)