Snurrig längtan

Åhhh jag blir så stissig av att inte veta med säkerhet hur det blir.

Det här är en helt sjukt stor grej för mig - ni som flyttar ofta kanske inte förstår. Jag har bott i mitt lilla torp i åtta år och mina rötter tränger djupt ner i myllan i min vackra skogsträdgård.

Och detta att inte veta... Får vi lån? Blir det köp? Har vi råd? Ska vi flytta? Hur blir det med Molly? Det knyter sig i magen och jag vill bara gå och gömma mig.

Samtidigt längtar jag helt sjukt mycket efter ett eget, större bo, att inreda och måla och fixa precis som jag vill!

Ser fram emot att bjuda hem alla vänner med blåställ och servera dem en varsin pensel och ett glas vin. :D

På fredag har vi möte med banken, och sedan med mäklaren. Det ser ljust ut.

Morgonstök

Orolig natt. Har knappt kunnat sova. Lån och siffror och avtal och tjafs snurrar runt i skallen. Caisas klocka ringde kl 4, dags att åka till Göteborg i tre dagar och lämna mig alldeles ensam med allt snurr.

Halv åtta kom Jana och lämnade sina hundar här. Jag låg kvar i sängen ett tag. Strax före åtta kom Pia in och undrade varför det var så mycket hundar här och varför jag inte var på jobbet. Förklarade att jag jobbar kväll och passar Janas hundar på fm. Pia släppte ut alla tre.

En stund senare ringde Pia och meddelade att Molle var på vift. Han hade sprungit hem igen. Upp och jaga hund.

En massa action innan min första kopp kaffe är inte bra för min mentala hälsa.

Nervös

Mäklaren ringde. Vi får huset för 950 tusen. Fatta, 950 tusen! Det är 150.000 mindre än utgångspriset!

Nu återstår bara att få igenom en plan som vi smitt med Caisas mor.... *hoppfull*

Suck

Jävla bankfanskap.

Vi är beviljade ett lånelöfte hos SBAB, där vi bara behöver ha 5% i kontantinsats. Skitbra, tycker vi, då lånar vi 50 papp till det!

Men nix!

Den otroligt snäsiga damen på Swedbank hade mage att komma med syrliga kommentarer som "Varför har ni inte något sparande då?" och "Kom ni bara plötsligt på att ni skulle köpa hus, eller??". Jävla subba.


Nån som har sisådär en 50-100 papp och låna ut lite snabbt?

Budat

Var på visning av huset igen. Den här gången var mamma och pappa med. De tyckte huset var helt ok, och jag känner likadant som förut. Skräckblandad förtjusning. Vi lade i alla fall ett bud, så nu är vi ett yttepyttesteg närmre ett eget hus!

Gissa vilken inflyttningsfest det blir om vi får det!

Thinner

KENT - "Thinner"
från albumet "Verkligen"

Och där faller ännu ett år
sönder till små minnen
Alla dagar blir igår
Varför väntar du här på ingen
speciell, ingen särskild
Hur länge ska du stanna
kvar ikväll?

Och där faller ännu en tår
rinner nerför kinden
Jag ska kasta allt när jag går
Fräta bort allting med Thinner
Speciellt sånt man
aldrig får glömma
Jag ska stanna kvar länge ikväll

Och där faller ännu ett år
spricker upp och försvinner
Men av dagarna som går
ska jag fylla varje timme
speciellt och alldeles särskild
ska jag vara innan det
blir kväll igen

Långsamt

Efter en veckas rush på jobbet med ett tempo som knappt tillåter en kisspaus på 8 timmar, sitter jag nu helt uttråkad och stirrar framför mig. Alla blodtryck är tagna, ingenting avviker från det normala. Ingen vill ha min hjälp. Ingen ska ha medicin.

Helt plötsligt blev det helt galet tråkigt och minuterna segar sig fram med snigelsteg (tar sniglar steg??).

Kan ingen överraska mig med något fantastiskt och spännande?

Beslut

Nu har vi väl mer eller mindre bestämt oss för att i alla fall lägga ett bud på huset. Att det ska vara så jävla svårt!

Min plan är att måla det blått med vita knutar. Eller?

Jag tror att det jobbigaste är att jag trivs så jävla bra här, i min lilla stuga. Vore det inte så litet skulle jag aldrig aldrig flytta härifrån.

Är det nån som är bra på att måla, snickra, tapetsera och fixa, räck upp en hand!

Mitt i allt

Ibland slår det en, som en plötslig stekpanna i huvudet från Gud, eller kanske Hin Håle själv. "Det är verklighet!"

Det sammelsurum av liv, sjukdom, död, förtvivlan, hopp och orättvisa som jag vadar omkring i, i min vita skrud och foträta Birkenstock, det är andra människors liv och kris.

De ansikten jag nästan dagligen möter för att meddela att "den du älskar, den du levt hela ditt liv med, din pappa, din dotter, din make, är död", de ansiktena är människor, som ska möta det omötbara. De ska gå och ta farväl av en kropp, ett skal, där det en gång bott en själ, en vän, ett liv. Och jag går under tiden till nästa patient och sprutar antibiotika, tröstar, sätter dropp, lägger om sår, pratar med anhöriga.

Det är min vardag. Det ger mig ibland mycket glädje och ibland väldigt tung och obeskrivlig sorg. Särskilt när man så påtagligt blir påmind om att det skulle kunna vara jag. Det skulle kunna vara mitt liv, min vän, min mamma.

Igår gick jag och bar på dessa funderingar och denna ledsenhet, när någon trampade rakt in i min sårbarhet och med berått mod stal all min kraft och kränkte all min heder. När jag i all min förtvivlan ville diskutera det, och berätta hur fel det blev, fick jag bara invalidering tillbaks som en hink kallvatten över huvudet. Inte ett uns av respekt för mitt arbete, inte någon som helst förståelse, inget jävla vett i skallen över huvud taget.

Kraften rann ur mig. När gråten, den som vägrade att komma, ändå kom, då kände jag hur hopplöst och meningslöst allt egentligen är.

Syster Yster?

Nej, idag är jag snarare Syster Dyster. Idag är det inge roligt.

Kalas

Ikväll har vi firat förlovningen med våra bästa kompisar Nanna och Jana, som än så länge är våra grannar. Vi svullade mängder med tacos och sen en hysteriskt god blåbärsgräddtårta som Caisa snickrat ihop.
Lite senare på kvällen bar det av ner till krogen, där Nanna fick sig några järn för mycket, jag sjöng en sjuhelvetes massa karaoke, Jana blev sur på Nanna för att hon var för full, och jag och Nanna (!) fick erbjudande om trekant (vad ovanligt?!?! jävla MÄN).

Med andra ord en riktigt lyckad kväll. Nu är jag trött som en koala och ska gå upp till älskling och krypa ner.

Lycka sprider sig i kroppen... Imorgon ska vi på visning av ett hus!

Förberedelser

Badrummet är skurat.
Golven dammsugna.
Kläder undanplockade.
Tvättmaskin igång.
Golven våttorkade.

Caisa har handlat och diskat (!).
Nu står hon och komponerar en tårta.
Jag får vispa grädden. Vi har ingen elvisp.

Sen ska här hackas tacos-grönsaker.

Stackars älskling

Plötsligt kom älskling hem. Magsjuk!

Vidrigt. Men jag älskar henne ändå.

Ska äta massa vitpepparkorn för å inte bli smittad. Och jag VÄGRAR bli pussad.

Men kramas går... :)

Lust och glädje stor

Vad är det med våren?

Det frågar jag mig varje år. Så fort solen tittar fram och det börjar sippra smältvatten i bäckarna börjar sinnena vakna...

Överallt ser man leenden och blickar som fastnar längre än vanligt, plötsligt sitter kläderna väldigt bekvämt och alla former framhävs ohyggligt väl.

Jag vill hångla, förföra, njuta. Inte bara ett vardagsligg på 20 minuter, utan en sån där heldag i sängen när man bara går upp för att dricka vatten och kissa emellanåt... När man kvicknar till framåt kvällen och mår lite illa och är lite yr och inser att hela jävla dagen har gått åt till SEX. Och så skrattar man och åker och köper pizza och ler finurligt åt varandra över en capricciosa.

Varför jobbar min flickvän kväll? Jag vill ha henne, NU!

Ringarna

Idag ringde min suriga sambo (hon har haft migrän i två dygn) och bad mig åka och hämta ringarna.

De är så fina!!! De glänser vackert i frostat (blästrat) silver, med en blank rand i mitten. Åhhh, GUD vad jag längtar tills hon kommer hem!

I min står det Caisa 13/3-09 ingraverat. Givetvis lika i hennes fast Karin.

Vi förlovade oss fredagen den 13:e. SHIT!

Kär och GALEN

Ja kärlek och galenskap hör ofta ihop i min värld. Eller har gjort i alla fall.

För jag är så kär i min älskade blivande fru att det värker i hela kroppen. Och då blir jag plötsligt så rädd! Rädd för att förlora. Tänk om jag mister allt det fina vi har, värmen, vänskapen, tryggheten, öppenheten, intimiteten, närheten... Tänk om hon råkar ut för en hemsk olycka och DÖR? Tänk om hon får cancer? MS? ALS? Njursvikt!?

Jag står bara inte ut med att förlora henne!

Och plötsligt står jag där igen. Panikslagen. Hjälplöst klängande. Snälla, snälla, snälla. Lämna mig inte ensam. Jag är så liten och skör och trasig.

Men så kommer jag på, att det där är gamla hjulspår. Jag stannar. Jag backar. Jag skulle av vägen lite tidigare. Jag skulle in på den vägen där jag faktiskt kan VARA i det som ÄR NU.

Caisa lever. Jag lever. Vi älskar varandra. Vi är lyckliga och friska. Så ÄR det NU.

Och vips! Ångesten är borta.

Måste messa Caisa...

Men okej då...

För att bevisa hur tråkig jag faktiskt kan vara:
Googla fram första bilden till ditt svar och berätta genom bilderna =)

1. Ditt namn?

2. Namnet på din partner?

3. Din ålder?

4. Det första du åt idag?

5. Vad drömmer du om just nu?

6. Vad ska du göra ikväll?

Jag andas vår

Det är gråmulet och några plusgrader. Snön är till hälften borrtöad. Marken är täckt av en gråbrun lervälling. Jag andas vår.

Några nötväckor och talgoxar kivas om maten i mitt fåbelbord. Det kvittras och tjattras i buskarna. Det droppar från en istapp som glänser under taknocken.

Jag drar ett djupt andetag och tänker att det finns en framtid.

Söndagstankar

En heldag på jobbet fr 7-21:30.

Just nu är det väldigt lugnt. Sitter och tänker på A-K och undrar hur hon har det. Hon har fått lämna IVA nu och fått komma till psyk. Tycker synd om henne, samtidigt som jag är så jävla trött och förbannad. Maktlöshet...

Igår var Caisa och jag och beställde ringar. Jättevackra, båda var helt överens såfort vi såg dem. Vi hade varit i ett antal affärer och tvekat kring både modell och prisklass. Men dessa ringar var som gjorda för oss. Ni får se nästa vecka, hoppas jag!

Kissen verkar ha mask i magen igen. Måste nog gå till vetten och kolla vad det är. Var inte länge sen de avmaskades allihopa. Uäk. Caisa rindge helt bestört till mig på jobbet och nästan grinade. "Ritzie har spytt upp en MASK!" gnällde hon.
"Jaha? Det låter intressant. Ska jag komma hem och torka upp det tycker du?"
Usch ibland är jag så tråkigt spydig...

Nej nu måste jag jobba.

Hejja Carro!

Andra plats var inte fy skam! Så glad för din skull, du skiner som en solstråle och har sån inlevelse i det du gör. BRAVO!!!

La Voix var klart en rolig, annorlunda, proffsigt sjungen låt, framförd med energi och GLIMT! Jävlar, det kändes ju som om hon försökte få mig direkt till sängkammaren med den där blicken som skar rakt genom TV-rutan.

Jag är inget Melo-fan, men såg finalen i brist på annat. Mina topp 3 var de som hamnade i topp 3, så jag är nöjd!

RÄTT LÅT VANN!

Tvära kast

Satt i bilen påväg hem från jobbet. Var glad. Riktigt glad. Caisa och jag kom nämligen överens om att det var färdigfriat och nu ska vi förlova oss för att gifta oss så snart vi har råd.

Jag var upprymd och full av värme och kärlek där jag satt i bilen. Jag ringde mamma och berättade och hon blev jätteglad. Pappa med, fastän han hävdar att jag inte får släppa mitt efternamn.

Lycklig satt jag där och närmade mig Bålsta, då det plingade glatt i mobilen. Ett sms.

"Jag har tagit tabletter igen. Förlåt förlåt, jag orkar inte mer" osv osv osv.
Min kompis hade gjort det igen. Det var bara att ta omvägen förbi hennes lägenhet, ringa polis och ambulans, prata med föräldrarna, ta hand om hunden...

Jag önskar jag kunde gråta. För det är så jävla sorgligt att en människa mår så dåligt att hon gång på gång på gång måste överdosera tabletter så till den milda grad att hon behöver intensivvård. Och det är så jävla sorgligt att hon har en son (som lyckligtvis inte var hemma) som behöver vara orolig för att hans mamma skall "mörda sig själv".

Men jag kunde inte gråta. Inte ens när hon fick bäras ut av ambulansmännen, medvetslös och snarkande, inte ens när hennes mamma kastade sig om min hals och grät, inte ens när jag lämnade hennes yrväder till hund hos föräldrarna och såg in i hans ledsna ögon. Inte en tår.

Den sista biten hem skrek jag. Högt och argt och elaka saker. Jag slog på ratten och gormade.

Hur många gånger till kommer hon att överleva?

Korta ben

Är det inte för rart??? Jag blir nästan tårögd.

Inte i fara, har bara korta ben

I've got you under my skin

I've got you under my skin
I've got you deep in the heart of me
So deep in my heart, that you're really a part of me
I've got you under my skin

Ive tried so not to give in
Ive said to myself this affair never will go so well
But why should I try to resist, when baby will I know darn well
That I've got you under my skin

I'd sacrifice anything come what might
For the sake of having you near
In spite of a warning voice that comes in the night
And repeats, repeats in my ear

Don't you know little fool, you never can win
Use your mentality, wake up to reality
But each time I do, just the thought of you
Makes me stop before I begin
cause Ive got you under my skin

Romantiska klubben

Imorse satt Caisa och jag i soffan med varsin kaffekopp och tittade på hus på nätet.
Följande konversation är så oromantisk att man nästan kan spy på den!
K: Egentligen kanske det är bra att vara gifta om man ska köpa hus ihop?
C: *tittar en stund på K* Var det där ett frieri?
K: Frieri vet jag inte... Jag bara tänkte.
C: Ja för om du tänker fria får du vara liiiite tydligare än sådär!
K: Jaja, men det var väl inget frieri då. Men ska vi gifta oss?
C: Ja men nu friade du ju!
K: Det gjorde jag väl inte! Jag har ju ingen ring!
C: Ja men det kan man skaffa sen.
K: Äh, skickar du smöret?

Ibland blir jag så himla less på mig själv! Jag är verkligen en obotlig icke-romantiker.

Husköp

Caisa och jag är så sugna på att köpa ett eget litet hus, modell Större Än Detta.
Vi har kollat runt i krokarna och hittat ett och annat litet slott. Dock är det ganska svårt att hitta något utan grannar...Handikappanpassat, perfekt när vi blir gamla! *asg*
Himla gulligt hus.

Vi står inför några små problem:
1. Vi har ingen kontantinsats. Ingen av oss har några sparade medel.
2. Om vi flyttar ifrån Pia (vår nuvarande hyresvärd) måste vi skaffa en ny dagmatte till Molly.
3. Huset får inte vara för dyrt, men måste ligga lantligt och såpass avsides att Molly kan springa lös på tomten.
4. Det måste ligga i närheten, eftersom vi är beroende av vänner som passar Molly när vi jobbar samma skift.

Jag älskar vårt hus, det är världens finaste, lugnaste och skönaste lilla torp. Men faktum är att vi trängs två vuxna kvinnor, en hund och två katter på ett rum med sovloft. Det är ganska ansträngande.

Det känns som om allt går ut på en kamp för mera utrymme.

Ryggskott

Det kan fan inte va sant!

Inte nog med min dunderförkylning från Helvetet. Igår när jag skulle hänga tvätt så brände det plötsligt till i ryggen, som kramp i svanken. Jag kände igen det direkt. Ryggskott.

På några sekunder var jag stel som en 80-åring och kunde bara ligga på golet och skrika. Som tur var hade Caisa kommit hem och kunde hjälpa mig upp till soffan.

Nu sitter jag inlindad i yllesjalar runt ryggen och kan inte sova. Funderar på hur i helvete jag ska kunna jobba i helgen om inte det här går över. Voltaren...

Status Båring

Mindre febrig, mera snorig. Jävligt trött.

Idag har jag tvättat klart nästan all tvätt i tvättkorgen. (Det sker bevisligen inte så ofta att vi kommer till botten på den, då det längst ner låg julgardiner...)

Jag fick ett ryck och tog till och med fram dammsugaren, men efter att ha dammsugit nedervåningen blev jag helt galet andfådd och var tvungen att gå och lägga mig ett tag. Övervåningen får faktiskt Caisa ta! Golvet blev till och med våttorkat här nere och filtarna kastade jag ut i snön ett tag.

Molly fick sig en liten skogspromenad också.

Nu sitter jag med ett konstant kliande i halsen, som inte ger sig. Funderar på att försöka med diskborsten... Caisa kommer snart hem efter två dagars utbildning. Jag har aldrig känt mig så ensam. Undrar om jag ska slå på stort och diska innan hon dyker upp? Det borde ju inte vara så ansträngande.

Jag avskyr att vara sjuk, när jag vill göra så mycket och inte orkar någonting!

Till råga på allt verkar alla bloggare jobba idag, och Nanna och Jana är i Romme och åker skidor, så jag har liksom INGENTING att roa mig med.

Jag ser det snöar

Nu har det snöat konstant i ett och ett halvt dygn. Är jag helt dum i huvet om jag säger att jag tycker att det är vackert?

Tittade först ut imorse, och tänkte "näääääää, var är våren???".Men så tog jag mig en närmre titt, och tänkte "japp, det snöar. Det snöar väldigt mycket." Och insåg plötsligt att det är ju såhär det är!Våren kommer ju inte snabbare för att jag önskar bort all snön! Så jag kanske borde passa på att njuta av det vita, mjuka, vackra täcket?Och alla glänsande istappar...Så kanske väntan inte blir så outhärdlig i alla fall?

Djävulens advokat?

Följande är kopierat ut Veronicas blogg, som kopierats ur Jonas Gardells blogg. Jag är för korkad för att fatta det här med länkar och skit...

"En nioårig brasiliansk flickas abort har nu nått den romersk-katolska kyrkans centrum. En kardinal i Vatikanen försvarar kyrkans bannlysning av flickans mor och läkarna som beslutade om aborten.
Den nioåriga flickan blev efter att ha våldtagits av sin styvfar gravid med tvillingar. Läkarna bedömde att den späda flickkroppen inte skulle klara av att bära de bägge fostren och beslutade om abort. Flickans mor gav sitt godkännande, och ingreppet genomfördes i onsdags.
Styvfadern som våldtog flickan har fått kyrkans förlåtelse och riskerar inte bannlysning.”

Jonas Gardell säger i sin blogg:
Först står man mållös inför ondskan fräckhet, hur den kan klä sig i prästskrud, hur den kan uttala sig i Guds namn, hur den öppet kan spotta på allt vad Jesus faktiskt stod för. Men sedan måste man förstå att man inte har rätt att stå mållös. Man måste göra något.

Katolska kyrkans biskop i Stockholm heter Anders Arborelius. Telefon: 08-462 66 00
Adress:
Katolska Biskopsämbetet
Götgatan 68
Box 4114
102 62 Stockholm.

Ring och skriv och ställ dem mot väggen!
Länka gärna till det här inlägget eller kopiera det till era egna bloggar!

Bil och granatäpple

Nu är bilen fixad, har varit på verkstan sen igår. Den har fått ett nytt batteri, fläktremmen är spänd, och så har de bytt lite trasiga lampor.

Tog en sväng förbi ICA påväg hem. Blev sugen på ett granatäpple och såg ut ett fint. Av ren rutin så kollade jag varifrån frukten kom, och läste till min stora förskräckelse: INDIEN.

Herregud, behöver man verkligen importera frukt från INDIEN??? Jag menar det är ju fan på andra sidan jordklotet!!!

Jag stod där med granatäpplet i handen och deppade. Sen bestämde jag mig för att idag är det MIG det är synd om, så idag skiter jag i miljön, naturen och klimatet. Idag ville jag ha ett granatäpple.Jag har fortfarande inte kommit mig för att äta upp det. Tänk att det har färdats ända från INDIEN, och fortfarande lever...

Instant Afro

Hur mycket roligare blir inte livet med en peruk på huvet? Den här bilden är från i lördags, inflyttningsfesten i Linköping.

Eller skulle jag inte passa bra i det här långa svallet?

Tråk

Ligger här i soffan. Hundarna är ute på gården och yr i snön och busar väl runt fårhagen en stund. Jag orkar verkligen inte klä på mig och gå nån promenad!
Hängde lite tvätt och blev helt slut efter det med en puls på typ 100!

Det sprutar inga otrevligheter ur näsan på mig än, jag har bara sådär ont i halsen och lite småfebrig och MATT. Så jävla slut!

Tråkigt tårkigt tråkigt!!! Vill hitta på nånting. Gå och träna, laga god mat, städa, åka skridskor, simma eller nåt! (Eller t.o.m. jobba, vilket annars vore min lott idag.) Men nä! Här ligger jag och tycker synd om mig själv.

Sjuk

Vaknade med taggtråd i halsen. Kunde knappt svälja morgonkaffet. Frös som en idiot trots fleecetröja och ett tjockt täcke runt mig. Så jag bestämde mig för att vara sjuk idag.

Jag får alltid sån ångest av att vara hemma från jobbet. Vet att det är illa ansett på min arbetsplats. Helst ska man komma dit med 39 graders feber och rinnande näsa, ta några Alvedon och rycka på axlarna och säga "vad gör man inte för jobbet?". Men nää. Jag är inte sån.

Om jag är sjuk så är jag sjuk och då kommer jag ändå inte göra nåt bra jobb. Bara smitta ner medarbetare och patienter och bli ännu sämre själv. Så jag ligger här under filtar och täcken och hundar och katter och huttrar, så kanske jag blir frisk snart.

Det är min teori: "sweat it all out". Brukar funka.

Hur kunde jag glömma...

...hur bra METALLICA är???

Mina kompisar är på deras konsert i Globen idag och jag är SÅ avundsjuk. Sitter och tittar på deras videos från 90-talets och drunknar i deras tunga, melodiösa riff.

Detta är hårdrock när den är som bäst!

Metallica är dock lite fåniga med upphovsrätten (de måste ju tänka på ekonomin......)så här är en länk till deras video-sajt:
http://www.metallica.com/videoplayer/mediaplayer.asp?Media_Type=FLV&url=rtmp://cp57092.edgefcs.net/ondemand/flvstreams/metallica_com/promo_vids/enter_sandman.flv&title=Enter+Sandman&desc=Director%3A+Wayne+Isham+%2D+Filmed+in+June+1991+in+Los+Angeles%2C+CA+%2D+Video+Premiere+Date%3A+July+30%2C+1991

Meningsfullt?

Ser faktiskt ingen som helst mening med, eller nöje med, att ha en blogg. Det var helt enkelt inget spännande.

"Mördarläkaren"

Fy fan, det är så sjukt, hela jävla häktningen, anklagelserna, anmälan till polisen. Det är HELT JÄVLA SJUKT.

Hoppas föräldrarna till det lilla barnet inser att de har ställt allt upp-och-ner. Att ingen läkare kommer våga ge smärtlindring till en patient vars respirator skall stängas av, längre! Människor kommer få dö i ångest, smärta och fasa.

Jag vet själv många gånger när jag har gett döende patienter morfin och tänkt: Undrar om det här kommer få patienten att sluta andas?? Ja, det kanske det gör! Morfin och andra sedativa/analgetika har den effekten!

Men vad är viktigast? Att patienten lever några minuer extra trots svår smärta och ångest, eller att patienten somnar in för gott i lugn och ro några minuter tidigare än utan smärtlindring?

Jag är så arg, så förtvivlad, så frustrerad. Och jag funderar på att byta yrke och börja jobba som yrkesmördare istället.

För som sjuksköterska kan man ju också ses som en brottsling.

Hjärtstopp

Igår var en ganska svår dag på jobbet. Fick upp en dålig patient från akuten som började svikta mer och mer. Först blev hon andningspåverkad, sen skjöt pulsen iväg i höjden och hon tappade i tryck. Sen började pulsen sjunka markant. Som tur var hade vi fått dit neuronarkosen i god tid, så de kunde söva och intubera. Vi påbörjade hjärt-lungräddning. Jag gjorde hjärtkompressionerna. Stadiga pulserande tryck över bröstet "ett, två, tre, fyra" *knak* "fem, sex, sju åtta" *yterligare knak*. Jag kände hur revbenen knäcktes under mina händer och började nästan gråta.

Tillslut kom hon igång och kunde så småningom föras intuberad till intensiven. Jag handventilerade henne, något som jag aldrig gjort förr, men det gick bra.

Mitt i allt tumult var jag sjöblöt av svett. Det hände så mycket på en gång och jag hann inte tänka.

Imorse när jag kom till jobbet såg jag att hon avled under natten på operationsbordet.

Tandtråd - ett ålderstecken?

Har märkt att jag har blivit helt och hållet beroende av tandtråd! Aldrig förr i mitt liv har så mycket grejer fastnat mellan tänderna som det gjort på senaste tiden. Det måste vara åldern! Det är väl bara gamla människor som använder tandtråd?

Innan jag blev tillsammans med Caisa var jag ihop med en tandtekniker. Hon förfasade sig alltid över att jag inte använde tandtråd. Det var för henne helt otänkbart att inte tandtråda varje dag. Så, jag satte igång, och nu kan jag inte sluta.

Då har jag väl M att tacka för min goda tandhälsa...

Hur ofta tandtrådar ni???

Upp till bevis

Jahapp, idag var det dags för FLEX-testet. Var lite nervös att jag skulle visa mig vara typ 68 år konditionsmässigt och förberedde mig för att ringa Fonus.

Resultatet dårå... Jag sprang 2km på 12,01min (en jävla hundradel från målet!!), och min biologiska ålder är: 32! Inte så illa! Puls innan test: 78, puls efter test: 144.

Jahh, vad ska man säga? *borstar kaxigt bort lite damm från kavajslaget* Man har väl legat i!

Höhöhöhöhö!

Ibland är det så jääla gött att vara lite självgod.

Små saker i livet...

En morgon i helgen lyste solen in genom fönstret och lät strålarna gå genom en ölflaska på bordet, och gav en såhär snygg regnbåge på vårt golv. Det är så fint så man kan gråta.
Toffelhjältar som toffelkramas.
En spontanklippning i Kista idag gav detta resultat...
...som jag faktiskt kände mig riktigt snyggig i!

Kronofogden

Jävla fucking fitthelvetes jävla kukidiotskit!

Jag hatar myndigheter. Idag fick jag ett brev från Kronofogden. Där står det att jag inte har betalat en P-bot, och inte heller inkassokravet efter den.

Jag VET att jag felparkerade (hade bråttom till jobbet och det fanns inga lediga parkeringsplatser) och det var fel, dåligt och samligt. FY MIG! Men DIREKT så gick denna bot till Inkasso, och jag betalade givietvis omgående, men se NEJ, det räcker inte. Jag får ett föreläggande från Kronofogden DIREKT.

Så nu ska jag UTÖVER dessa 600:- som jag redan betalat till inkasso, betala 1100 kronor till Kronofogden.

Helvete vad arg jag är!!!!!!!!!!!

En riktig skitdag

Idag var en sån där jävulsk skitdag på jobbet, som bara inte borde få finnas. Jag var hela tiden tvungen att nogsamt vakta min tunga så att den inte skulle slippa ifrån sig olägenheter.

En patient är döende men vägrar dö. Givetvis får man slå läkarna på fingrarna för att de inte ska komma där med sina dropp och PEG-idéer. Låt för i helvete någon gång livet ha sin gång! Särskilt när människan är fyllda 95 och kan beräknas ha en överlevnadstid på ca 1 år i bästa (värsta?) fall.

En annan patient stod man i valet och kvalet, huruvida man skulle gissa att han kunde klara sig ett tag till eller om man skulle låta honom dö också. Muntert, muntert. Människan ligger där och kan inte svara för sig och anhöriga vill inte fatta några beslut (helt klart, inte deras jobb) och mesiga läkare törs som vanligt inte bestämma sig.

Och så en stackars krake som jag har haft hand om som bara har hamnat på HELT fel plats. Eftersom det inte finns någon psykiatrisk slutenvård i Stockholm att räkna med, blir allvarligt psykiskt sjuka patienter fast på en akutvårdsavdelning för strokepatienter. Så jävla synd om henne, hennes familj och SÅ JÄVLA JÄVLA SYND OM MIG som måste bolla allt fram och tillbaka med instanser som vägrar samarbeta.

Jag är helt slut. Får jag gå och begrava mig nu?